Nu är vi hemma igen efter att vi har vart och hälsat på Amica! Men det var inte överraskningen, utan den handlade om att jag övertalade Matilda att testa på detta!



Mer bilder och information kommer sen, Matilda får berätta resten ;)

/Madde

Hittills så har jag och Madde vart till Billy, och Hymra. Vi har vart påväg att välta med mopeden en gång för att Madde tvärnitade för en fågel som ändå flög iväg, jag slog huvudet i Maddes bakhuvud och började skratta. Annars så har det vart en relativt problemfri dag förutom en 100% otaggad Billy, en katt som skrämde livet ur mig och en Hymra som tyckte att det var kul att bara stå och stirra på oss när vi ropade på henne i hagen.

Så för tillfället så sitter jag vid Maddes dator och tvingar henne att lyssna på min musik. Funderar lite över hur uppskattat det är egentligen, men antar att det är lungt. ;) Men nu så ska jag gå, mer update får ni senare!

/Matilda

Salt är något hästarna bör få i sig varje dag, om inte annat få tillgång till det. Det finns mängder av olika salter och saltstenar, de vanligaste är nog dock vanlig vit saltsten och även Himalaya saltsten. Det finns också strösalt man själv tillsätter i hästens foder, men jag rekomenderar oftast saltsten då hästen själv avgör om den behöver salt och hur mycket.

Vanligt vit saltsten
Detta salt är manupulerat av människan och innehåller endast natrium och klorid. Man har sedan tillsatt aluminium för att förhindra klumpar. Detta är ett cellgift som lagras i hjärna, hjärta, lever, leder osv. Det höjer blodtrycket, mm och är en allmän belastning för kroppen.

Jag skulle ej vilja rekomendera detta salt till andra då jag tycker att de negativa effetkterna är för många.



Himalaya salt
Jag tänker citera från en text jag själv skrivit i Januari/februari:

Himalayasaltet är det renaste salt på hela jorden och bryts ned för hand i områden runt Himalaya. Dess rosa nyans är ett av dens kännetecken, färgen består endast av naturliga mineraler och är ej tillsatt. Den sägs även vara fri från föroreningar då den är flera miljoner år gammal och ej blivit utsatt för samma förorende havsvatten och luft som finns idag. Natriumhalten är också otroligt hög eftersom den har samma sammansättning som i naturen och ej separeras från olika mineraler som i det vanliga bordssaltet. Himalayasaltet är alltså en ren naturprodukt!

Himalayasaltet används idag som lampa, badsalt, matlagning, saltsten till djur och mycker annat. Alla dessa har olika egenskaper men med ett samband - sund hälsa. Till och med lamporna är hälsosamma, inte bara dess mjuka ljus utan den avger negativa joner som motverkar den posetiva joneringen som alstras från elektrisitet (dator, Tv osv). Den renar luften alltså, en liknelse till det är efter ett åskväder då luften känns så fräsch och härlig. Ang. himalaya saltstenarna så är det mer än dubbelt så mycket salt i den än i de vanliga vita saltstenarna. Den är hårdare än vanlig vit saltsten vilket gör det svårare att knapra i sig och räddar därav njurarna från över dos utav salt. 

  

Här är en intressant text om Himalaya-saltet, de tar även upp det vanliga vita bordssaltet.

http://www.re-fresh.se/catalog/product_info.php?cPath=23_47&products_id=67

Jag rekomenderar alltså Himalaya saltstenarna, de finns i både boxstorlekar och i hagstorlekar, och man får med ett snöre att hänga dem i. Numera kan man köpa de på dem flesta hästsportsbutiker, bland annat hööks, horze, granngården och Citygross. Här i borlänge kan jag tipsa om granngården, Aubiose (oftast bara en storlek här), city gross (alltid flera storlekar) och Anderssons travsportsbutik på rommetravet. 

/Madde

En känsla många mycket väl känner till är då man tar av hästen grimman för första gången och låter hästen vara lös (ej inhängnat område). Ruset som går genom hela kroppen precis när man skall ta av utrustningen, men också oron och kontrollbehovet man känner när sin kära vän går runt där och du inget kan göra.

Vad är det egentligen som gör att vi känner som vi gör? Varför är det så svårt att släppa kontrollen?
När jag tänker efter så kommer jag på hur patetiskt det faktiskt är, brukar du gå runt med dina kompisar i koppel? Hästen kan faktiskt gå utan dig, den kan tänka utan dig och den går ej sönder av att gå utan dig. Vi behöver inte heller följa vartenda steg hästen tar och vi behöver inte korrigera hästen vad den än gör, hade du velat blivit behandlad så? De tror inte jag.

Det faktum att man inte binder sina vänner är för mig en självklarhet, det gäller även hästarna. Jag har heller ej några problem med att släppa Hymra löst längre. Kanske springer hon ifrån mig, kanske står hon kvar, och inget av de två alternativen är mer rätt än de andra. Hästarna är levande varelser med egna viljor, åsikter och känslor, respektera det. De ser ej ut som oss, kanske inte heller ser på saker som vi, men de gör dem ej till en mindre värdig varelse, vi gör de till våra slavar för att vi kan och för att vi har s.k makt.
Varför skall hon följa mig? Varför skall inte jag följa henne, vad är skillnaden mellan oss? Vi följer varandra, och vi trivs med det. Vi tar inte illa upp för att vi har olika viljor och ibland kan gå åt olika håll, vi är starkare än så.

Om jag skall vara riktigt ärlig så är jag nog rädd för att ha henne bunden, det är obehagligt. Hon binder ej fast mig, varför gör jag så emot henne? Det känns som att jag misstror henne, att jag ej litar på henne när jag ej ger henne all den frihet jag kan. Hur skall hon kunna ta egna iniativ när jag hindrar och låser fast henne? Skillnaden är faktiskt enorm, med grimma och grimskaft följer hon vartenda steg man tar, helt död. Men när jag tar av grimman och grimskaftet, då vaknar hon till liv, då är hon Hymra.

Det jag ville komma fram till med denna text är absolut inte att man måste ha hästen lös och att de vantrivs i grimma och grimskaft. Jag och Hymra symboliserar inte varenda hästmänniska och häst i hela världen! Utan det här är vi, och hur verkligheten ser ut för oss. Vi mår bra av det, och det är såhär det passar oss bäst. Men jag vill ge er en liten tankeställare, varför det är så obehagligt att låta hästen vara lös? Vad är det egentligen vi är rädda för?

För er som aldrig haft era hästar lösa, det är en otrolig känsla, helt obeskrivligt. Den kraften hästarna representerar och den frihet, det kan få mig tårögd.



/Madde