En liten tanke

När ryttarnas kommentarer efter varje träning och tävling låter "jag är missnöjd, hästen lyssnade inte på mig alls", svårdom efter svårdom hörs under träning / tävling så börjar åtminstånde jag att fundera på , varför gör ni det här? Om ridningen tagit över hästen och prioriteras som det viktigaste, om allt som betyder är att du, skall bli bättre, att du skall lyckas och att du skall vinna, så borde kanske du ta dig en liten tankeställare. Är det inte hästen som är "huvudnumret", som är det viktigaste? Skall det inte vara roligt att vara tillsammans med hästen? Vad spelar det egentligen för roll om du kommer sist eller först, är inte en runda där hästen och människan har roligt tillsammans - men kommer sist att föredra framför en runda där människan , ryttaren , får dra hästen runt banan. "Rida" hästen, och jobba den för en blå-gul rosett? Att hästen inte skulle ha gjort det om den inte hade tyckt att det var roligt tror jag inte ett dugg på. Är inte det föresten vetenskapligt bevisat nu? Vi utnyttjar hästens språk och flockbeteende istället för att lära oss det och kommunicera med honom/henne.

/Madde


Är den lugna hästen deprimerad?

Hittade denna artikel för relativt länge sedan, en bra och mycket intressant artikel enligt mig! Påminner mig mycket om den mer extrema NH som finns. Vad har ni för åsikter om detta? Håller ni med eller är det bara bullshit? Vill gärna höra tankar och funderingar.

Forskningskollen: Är den lugna hästen deprimerad?

Ett intressant område inom hästforskningen, som får mycket fokus och där det förhoppningsvis kommer många studier framöver, är hästens välfärd. Exempelvis är ett intressant tillstånd att studera det lidande som kallas inlärd hjälplöshet.

Text: Husdjursagronom Sara Slottner
Foto: Emma Rost

Inlärd hjälplöshet är ett tillstånd som finns både hos människor och djur, och det finns mycket forskning på andra djurslag än häst. Tillståndet uppkommer när en individ utsätts för stress eller obehag som den inte kan kontrollera, och det har likheter med depression och med posttraumatiskt stressyndrom hos människor.
En individ som drabbats av inlärd hjälplöshet saknar motivation, visar inte glädje och verkar deprimerad. Hästen svarar sämre på stimuli - exempelvis hjälper - och den likgiltighet som uppstår överförs även till andra liknande situationer och påverkar inlärningen negativt.

Hästen ger upp
Inom hästvärlden finns det träningsmetoder där inlärd hjälplöshet uppenbart är målet - hästen slutar att göra motstånd eftersom den inte kan undkomma och blir sedan "lätthanterlig". Ett extremt och tydligt exempel på detta är hobbling - när hästens ben binds ihop - som gör att hästen inte kan undkomma och därför "ger upp".
Forskarna är intresserade av att undersöka flera situationer för att se om de orsakar inlärd hjälplöshet - till exempel bremsning, vissa hjälptyglar, skarpt bett, hårt spänd nosgrimma, isolering från andra hästar samt drivning och förhållning samtidigt. Svårigheten är att hitta objektiva mått på hästens välfärd i en träningssituation. För att kunna förstå hur inlärd hjälplöshet uppkommer hos hästar i träning måste man först hitta sådana mått.

Säkra hästar kan vara deprimerade
Det faktum att hästar reagerar väldigt olika på en viss typ av träning kan tyda på att en del individer - de som blir passiva och verkar ha accepterat situationen - lättare drabbas. Forskarna spekulerar i om några av de "säkra" hästar som vi träffar på egentligen lider av denna psykiska åkomma. Det är viktigt att vara uppmärksam på de tysta och tillbakadragna individernas hälsa och välmående, likaväl som de som lever rövare och gör motstånd.
En häst som utsätts för den här typen av stress under en längre tid kommer att få fysiska problem - till exempel magsår, viktnedgång och nedsatt immunförsvar. I de tidiga studierna på området var det inte ovanligt att djuren i förlängningen dog i de fysiska sviterna av inlärd hjälplöshet. Det har visat sig att om hästen ges möjlighet att kontrollera åtminstone vissa faktorer i sitt liv - till exempel när den ska äta, vilka hästar den ska umgås med eller när den ska gå ut i hagen - kan den vara lättare att träna och att lära nya saker. Risken för att den ska må psykiskt dåligt minskar också.
När det kommer mer forskning på området skapar den förmodligen debatt i hästvärlden, men förhoppningsvis hjälper den även till att lära oss mer om hur hästen reagerar på träning - och hur vi kan förbättra våra träningsmetoder.

Referens:
Hall, C., Goodwin, D., Heleski, C., Randle, H. & Waran, N. 2008. Is there evidence of learned helplessness in horses? Journal of Applied Animal Welfare Science, 11:3, s. 249-266.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/forskningskollen-ar-den-lugna-hasten-deprimerad.htm

/Madde

Sanningen om hästens rygg

Då vissa har haft problem med att läsa artikeln jag hänvisade till i förra blogginlägget så har jag istället lagt upp den här. En väldigt intressant artikel tycker jag, vad säger den er? Åsikter?

Sanningen om hästens rygg

Den så kallade "Natural Horsemanship"-filosofin kretsar runt att lära sig hästens språk. Det målet kan aldrig uppnås när det börjar och slutar med en felaktig premiss; att en häst tycker om att ridas. I mina studier har jag kommit fram till att hästar lär sig vårt språk mycket bättre och ärligare än vi någonsin kunnat föreställa oss. Det är upphovet till alla "New Age"-böcker och tränare som talar om att hästar speglar oss människor. Jag menar inte att hästar förstår talspråk i någon vidare utsträckning, men de är mästare på att förstå det språk som vi tycks ha glömt, nämligen vårt kroppsspråk.

Som erfaren hästtränare var vetenskapen om vad som händer i hästens rygg när den utsätts för sadel och ryttare en av de saker som förvånade mig mest. Jag visste att hästar ibland får ont i ryggen och behöver behandling eller en sadel som passar bättre, men jag hade verkligen inte förstått vad som hände var enda gång en häst rids.

En anledning till att en del information kan verka "ny" är att det inte var förrän 1992 Saddletech utvecklade sin provtryckningskudde. Dessa kuddar och andra liknande anordningar som utvecklats på senare tid, har känsliga sensorer som kan mäta tryck mellan sadeln och hästens rygg. Denna trycksensorteknik har lett till en uppsjö av intressanta vetenskapliga studier. När denna information kombinerades med andra studier av däggdjurs muskelvävnad pekade allt på ett stor dilemma. I "Journal of Veterinary Science" Volym (Vol 14(11), 1994) publicerade den välkände veterinären och sadelutprovaren Dr Joyce Harman resultatet av en studie. Hon skrev:

"Vid tillämpningen av denna studie, bedömdes sadlar med tryck upp till 1,93 psi (pound force per square inch) ha god passform, mellan 2,0 och 3,38 psi, utan ihållande tryckpunkter, ha medelgod passform och sadlar som översteg 3,4 psi eller haft ihållande tryckpunkter under hela sessionen bedömdes ha dålig passform. Dessa siffror kommer från preliminär data som visar att det var svårt att hitta en engelsk sadel med lägre tryck än 0,75 psi, vilket är det högsta tryck som finns i kapillärbädden. Tryck som överstiger 0,75 psi stänger av blodflödet i den arteriella kapillärbädden. "

Så vad innebär det då om blodflödet stängs av? Det är vad som händer i liten skala när vi trycker på vår hud och den blir vit, eller om vi sitter i en felaktig ställning under en längre tid och vi upplever att våra ben eller armar har "somnat". Författaren, Mary Wanless, skriver i sin bok "For the Good of the Horse", "Kanske är det en stilla nåd för hästen att blodet som pressas ur hans vävnader endast orsakar smärta de första tio till femton minuterna av en ridtur, därefter har ryggen domnat. "

Så, tills vi lärt oss levitera sadlar har även en sadel med utmärkt passform, stoppad med bästa tänkbara material och med en genomsnittlig ryttares vikt, mer än dubbelt så högt tryck än vad som krävs för att stänga av blodflödet i musklerna. Dr Harman fortsätter med att konstatera att i studier av hundars och människors muskler, orsakar tryck på endast 0,68 psi i två timmar betydande vävnadsskador.

Det är viktigt att notera att Saddletechs provtryckningskudde, som användes i dessa studier, har sensorer utvecklade för att utvärdera riskerna för trycksår hos sängliggande människor och mäter endast tryck upp till 4 psi. Moderna sensorer, exempelvis FSA (Force Sensing Array) som utvecklats av Vision Engineering Research Group (VERG Inc.) i Winnipeg, Manitoba, Kanada kan avläsa mycket högre tryck. I ett test med westernsadlar med bra inlägg, mättes normalt "trycktoppar" mellan 8,25 och 14 psi. (Wesley, ED, McCullough, E., Eckels, S., Davis, E., artikel # 9329, 2007, "The Horse" magazine).

Trycksensoriska kuddar har också en begränsning, de registrerar bara tryck i nivå med huden. Sadeltrycket överförs genom musklerna till benstrukturerna under (kotor och revben) och om vi kunde mäta trycket där, skulle det vara betydligt större. Dr Harman skriver att "Det finns kirurgiska bevis i humanmedicinen att subkutan nekros (celldöd under huden) börjar nära benet långt innan rodnad och sår i huden uppstår." Det innebär att om vi har haft erfarenhet av hästar länge nog för att notera vita fläckar eller ömma svullnader i sadelområdet är det bara slutresultatet av en lång nekrosprocess vi ser. Musklerna longissimus dorsi och trapezius, som ryttaren sitter på, har hästen utvecklat sedan Eohippus (mellan 60 miljoner och 45 miljoner år sedan) för att underlätta rörligheten. Denna struktur har aldrig varit konstruerad för att bära vikt i form av vertikalt tryck. Det gäller även efter århundraden av selektiv avel för dagens "ridhästar".

Andra effekter av tyngd på hästens rygg är att hästen sänker ryggen, vilket kan leda till skador på mjukdelar samt "kissing spines". (DeCocq, P. et al; "Effects of girth, saddle and weight on movements of the horse." Equine Veterinary Journal 36; 2004; 758-763.) Kortfattat innebär "kissing spines" att tornutskotten (den långa utskjutande delen av ryggkotan som bildar manken och överlinjen av ryggen) börjar skava mot varandra och i vissa fall växa ihop. "Detta tillstånd är vanligast hos hopphästar men förekommer hos alla typer av hästar." (Marks, D., medicinsk behandling av ryggsmärta, Vet Clinics i Nordamerika:. Equine Practice Vol 15, Nr 1, 1999) "' Kissing spines" eller sammanväxt av ryggkotornas utskott uppstår på grund av de repetitiva vågrörelserna hos hopphästar - när de böjer ryggen över ett hinder, sträcker ut ryggen vid landning eller sträcker sig och sänker ryggen över en bred oxer. Detta resulterar i att ryggkotornas utskott skjuts ihop rejält. I allmänhet sker det från slutet av manken till början av höften (ryggkotorna nr 10-18). (Nadeau, J.; Preventing Back Pain in Horses; University of Connecticut Dept. of Animal Science Fact Sheet 2006).

Det finns en uppsjö av liknande trauman i ryggen som antingen är ett direkt resultat av ryttarens vikt, eller indirekt resultat av vad ryttaren ber hästen att göra ("slide stops", hoppning, etc.) Några exempel är: spondylos, "jumpers bump" (en utbuktande knöl på sacrum), skador på sacro-iliac leden, supraspinosa ligamentskador, brustna ligament, stressfrakturer på höftbenet, och lumbosakrala ledskador för att nämna några. Jag hoppas att du som läser börjar få en känsla av de risker vi utsätter hästen för, med vad vi anser vara "en normal användning av hästen", så att jag inte behöver gå in i detalj med varje skada.

Låt oss gå tillbaka till det första trauma som hästen utsätts för när sadeln stryper åt blodflödet i musklerna, så kallat ischemi. Musklerna har fantastiska regenererande egenskaper, och många gånger kan trycksår läka ut om ingen infektion tillstöter, hästen får rätt kost och slipper mer tryck... men hur är det med smärtan som är involverad i processen? Vi är alla bekanta med den smärta som uppkommer i samband med att känseln kommer tillbaka i en lem som har "somnat" eller domnat på grund av nedsatt blodförsörjning. Men hur många har upplevt smärtan av att utveckla trycksår, även lindriga sådana, som kliar och gör ont redan innan det finns några synliga tecken? Det är just detta obehag som får oss att ändra position med några minuters mellanrum när vi sitter eller står. Om vi inte gjorde det skulle vi utveckla trycksår (även kallade liggsår) bara från vikten av vår egen kropp på en mjuk stol eller säng. I undersökningen för den här artikeln, blev jag förvånad över att skådespelaren Christopher Reeve, som ursprungligen skadades i en ridolycka, slutligen dog 52 år gammal till följd av komplikationer från ett trycksår.

En sadlad häst har ingen chans att flytta denna vikt för att lindra obehaget. Han försöker förmodligen berätta för oss på andra sätt genom att "bråka", ta ett kortare steg, lägga öronen bakåt, vifta med svansen, försöka klia sig på staketet eller bocka. Alla dessa teckan bör ses som helt ärliga försök att lindra smärta. Oftast fortsätter hästen lugnt och självdestruktivt med sitt arbete, i vetskap om att konsekvenserna av att visa några tecken på ryggont kommer att bli en starkare smärta i munnen, på huvudet, revbenen eller flankerna, förmodligen i kombination med en längre session under sadel. Hästar är mästare på att lära sig "klara av" och de flesta kommer snabbt att upptäcka exakt vad som krävs för att överleva. En stel rygg är mycket lättare att tolerera än de andra sätt som människan utarbetat för att kontrollera hästen.

När vi utsätter våra hästar för att dessa smärtor för vår egen nöjes skull bryter vi mot något grundläggande i vår relation. Det faktum att många hästar tolererar dessa trauman säger mer om hästens milda sätt och otroliga förståelse än att det är något bevis på vår "rätt" att sitta på en hästrygg eller att det visar att hästen finner nöje av det.

Jag hoppas att ovanstående redan gör det klart att varje gång vi sitter på en häst mer än en kort stund, utan att förstå vad som händer under oss, gör vi avkall på hästens välbefinnande. Det finns två sätt vi kan vara säkra på att vi inte skadar hästen. Den första är att släppa ut hästen på ett stort fält och önskar henne lycka till i en naturlig flock och det andra är att studera hästens system så noggrant att vi kan säga med säkerhet att det vi gör inte är skadligt.

Nu när problemet med ridning är klarlagt, kan vi titta på möjliga lösningar. Först måste vi fråga varför vi vill rida på en häst. Om svaren inkluderar, "det är kul" "jag vill tävla" eller "det är bra träning" då kommer diskussionen ovan ha mycket liten eller ingen inverkan på vad du gör och den aktuella hästvärlden kommer att ge dig massor av stöd för att fullfölja dina mål. Om ditt svar låter mer som "jag älskar hästar" "jag vill lära mig att ha en bra relation med min häst" eller "jag tror att hästar kan lära mig något" då är det troligt att du redan har börjat titta efter alternativ till den traditionella hästvärlden.

Lösningen måste börja med förutsättningen att hästen har en egen vilja, och att hon styr alla frågor som rör hennes beteende. Hästar har inget talspråk som vi kan förstå, men de har ett språk som vi kan lära oss. Det är ett språk av fysiologi och rörelse. När vi tillbringat tillräckligt mycket tid med att släppa taget om vad vi tror oss veta, börjar vi lämna plats för "vad som faktiskt är". Till exempel om en häst börjar bocka under sadel kanske vi tror (eller har fått lära oss) att det beror på att hästen är "bråkig" som om bockningen är jämförbar med en ung pojke som slår en skolkamrat. Eller så kanske vi tror att hästen fått för mycket spannmål, att det är för kallt, för blåsigt eller otaliga andra gissningar. Å andra sidan, om vi börjar med förutsättningen att hästen har ett alldeles utmärkt skäl att bocka och det är vårt jobb att avgöra vad det skälet är, kommer hästen att börja leda oss på rätt spår. Det är lite som att se hästen som en levande språkkurs. Självklart är hästen mästaren av detta språk och vi är eleverna som lär oss att tolka hans rörelser och attityder.

Hästar ser oss för dem vi verkligen är bakom våra masker av ord och dolda innebörder. De står klart för dem vad vi försöker dölja för oss själva och andra människor: våra frustrationer, irritationer, missnöjen, försämringar, och i grund och botten: våra rädslor. Inom vilka andra områden är det socialt acceptabelt att slå djur, att det visas på TV och att sportens största hjältar är de som bär piskor i sina händer och sporrar på sina hälar, som mäter sin "kunskap" i hur osynliga de kan göra dessa "hjälpmedel"? Hästen lär sig detta språk och vår kapacitet att orsaka smärta så väl, att i händerna på en "expert" är hotet tillräckligt och "hjälpmedel" behövs inte längre.

För att förstå hästens språk och i den processen lära vårt eget naturliga språk på nytt, måste vi börja med en häst som vi inte tillfogar någon smärta alls. Annars är allt vi lär oss reaktioner hos en häst som har ont, och av andra människor hur vi kan styra det genom mer smärta. Ärligt talat, utgör det den största delen av den information som studerats under de tusentals år vi ridit på hästar. Det är svårt för den typiska ryttaren att förstå att en verklig relation med en häst måste börja på marken utan träns, rep, eller små trånga utrymmen. J. Allen Boones uttalande om hundar i "A Kinship with all Life" gäller lika väl för hästar, "Det finns fakta om hundar, och det finns åsikter om dem. Hundarna har fakta, och människorna har åsikter. Om du vill ha fakta om en hund, få dem alltid direkt från hunden. Om du vill ha åsikter, få dem från människan. "

När en människa fått förståelse för hästens språk, med dess anatomi, fysiologi och psykologi, kan det komma en tid när det är lämpligt att sitta upp på hästens rygg. Precis som en vägskylt visar vägen till en destination, kan jag ge en fingervisning om några av de element som måste förstås av den som försöker lära sig tillräckligt av hästens språk för att komma till den punkt där ridning kan vara ett användbart steg i undervisningen.

När människan strävar efter att lära sig hur hästens kropp fungerar, hur vissa muskler, senor och ligament arbetar i harmoni med benstommen, om kapaciteten och gränserna för dessa fysiologiska faktorer, kommer han att lära sig olika sätt att "leka" med hästen som leder till ökad frihet och balans. På samma sätt som yoga kan hjälpa oss balansera vår egen kropp och själ, kommer personen att lära sig yoga som balanserar och frigör en häst så att hon kan uttrycka sig friare.

Nästa vägskylt är när människan lärt sig arbeta med hästen med större disciplin, där de ägnar sig åt specifika element som utvecklar hästens fysiologi samt mental fokus och koncentration hos både häst och människa. Vid denna tidpunkt har lusten att rida hästen naturligt fallit bort. En person på denna nivå av förståelse skulle lika lite kunna tänka sig att tränsa och sadla sin lärare hästen som att tränsa och sadla sin bästa vän och ta henne på en "trevlig tur".

Om du är i början av denna resa och inte riktigt kan förstå ännu hur en person kan ha ett meningsfullt förhållande med en häst utan att rida, kanske det kan vara bra med en liten morot att fresta dig med.

När en människa har lärt sig hästens språk så bra att hon börjar dansa med sin hästpartner, samlar och balanserar hon honom inte med hjälp av att dra, rycka eller hålla fast, utan till följd av att tala ett gemensamt språk och aldrig orsaka smärta på något ställe på vägen. Hon lär sig helt enkelt styra rörelser som en dirigent leder en orkester, först då kommer hästens anatomi visa att han faktiskt kan bära en ryttare på en stark rygg som inte har försvagats av timmar med en ryttare i sadeln, med muskler som är fria från smärtsamma trycksår, i en form som leder till högre blodtryck i musklerna och ökad förmåga att tåla trycket från en ryttare i ett par minuter åt gången.

I slutändan, när vi följer denna väg, kommer vi att uppleva den gåva som hästarna har hållit åt oss. De kan hjälpa oss att lära vårt gamla språk på nytt och att leva i harmoni med oss själva och andra invånare på jorden. Jag hoppas i följande artiklar kunna hitta rätt ord för att uttrycka helheten av vad jag börjar uppleva, men jag kanske får att nöja mig med att peka ut vägskyltar så länge.

Artikel av Stormy May, 2008

/Madde


Misshandel

Som vanligt så är det här mina åsikter och erfarenheter, jag anser inte att jag har mer rätt än någon annan och jag är absolut öppen för disskussion och jag vill mer än gärna höra era åsikter.

Här på bloggen så fick jag tre kommentarer, jag vet att fler försökt att kommenterat men misslyckats och jag har även fört den här disskussionen på andra platser med mer framgång. Kommentarerna här var följande:

* Jag anser att den hantering och ridning som bedrivs till 99 % i Sverige idag är misshandel. Djuret hästen används som ett redksap där tvång och positiv bestraffning är en del i vardagen. Att dra dem i munnen är misshandel, att använda sporrar och spö, att stänga in dem ensamma, att förhindra dem att bete sig narurligt.....osv...osv.....

* För mig är misshandel alla slag mot en häst, ett spö är ok att ha i handen om den används för att peka, inte för att slå. Personligen är jag emot att sporrar används, jag själv skulle aldrig göra det. Misshandel är ett kraftigt ord, men jag ser misshandel som beteende som inte är acceptabelt. Beteende som inte är acceptabelt är även att använda en sadel som hästen får ont av, att låta den få gå i för liten hage, att inte bry sig helt och fullt och tillkalla veterinär om hästen visar ohälsa, att ha hästen oskodd och rida fast den verkar bli öm i hovarna, att den inte har vatten tillgängligt, att den inte får tillräckligt med grovfoder. Men det handlar även om attityder, attityd till hästen, att inte ge den kärlek, att inte ge beröm, att inte se den som en levande varelse med behov för att må bra. Jag tycker det är skrämmande att den attityd som alltför ofta finns till hästen, fortfarande finns år 2012, att vi inte har mer kunskap om hästens känsloliv och behov. En del hästar stänger av, många hästar står ut, och de fortsätter tyvärr vara oss lojala trots att människan inte alla gånger beter sig väl

* Var har du fått uppfattningen om att otroligt många hästar blir misshandlade? Var har du sett detta?

Intressanta svar och jag håller med fullt ut! Den sista kommentaren tänker jag svara på längre ned i mitt inlägg.

Vad tycker jag är misshandel? Som tidigare talare så är det ett starkt ord, man förknippar ofta djurmisshandel med brutala misshandlar som att stoppa en raket i munnen på en hund eller att skära av benen på en häst. Men jag tror inte att man måste ta det så långt för att det skall klassas som misshandel av hästen. För det är trots allt hästen som blir utsatt och det är endast han/hon som kan avgöra när h*n blir kränkt.

Misshandel kan vara både fysisk (slag, tortyr mm) och mental (mentalt jobbiga saker). En häst som ömmar när den går och ägaren inte gör något åt det är utsatt av misshandel. Ett föl som tas från sin mamma innan han eller hon är redo för det är utsatt av misshandel. En häst som får sin mat för sällan (=magont) är även den utsatt av misshandel. Vilken inriktning man håller på med (hoppning, dressyr, NH, klicker osv.) spelar absolut ingen roll, utan det är vad man utsätter hästen för och dennes mentala reaktion på det som spelar roll. Det behöver inte heller vara något som vi människor tycker ser illa ut, utan det kan vara en sån "liten" sak som att tvinga en häst ur hagen fast den absolut inte vill av olika skäl. Den behandlingen klassar inte som "liten", utan förmodligen känner han eller hon sig riktigt kränkt.

Sen så tycker iallfall jag att i kärlekens namn så kan en kränkande behandling vara "okej". Om du kan rädda livet på din häst genom att t.ex. rycka i grimskaftet eller liknande för att hindra henne/honom från att springa rakt ut på en ordentligt trafikerad väg - så kan det vara förlåtande. Det gäller att priotera, vad är nödvändigt, vad gör man och varför gör man som man gör? Måste hästen verkligen ut ur hagen idag trots att den absolut inte vill och måste hästen verkligen hoppa över det där hindret fast han eller hon verkligen inte vill? I bland tror jag att vi måste lära oss att låta saker och ting vara istället för att bli arga och trångsynta. Framförallt så måste vi sluta att förvänta och kräva så mycket av hästen och istället lyssna mer.

"Var har du fått uppfattningen om att otroligt många hästar blir misshandlade? Var har du sett detta?"

Om vi nu tolkar misshandel som en grövre fysisk kränkning för att förenkla svaret. Jag har sett otroligt mycket häst runt om i hela sverige i olika sammanhang. Det har både varit privat, företag, träningar, tävlingar och annat. Min erfarenhet är att genom att bara åka till närmsta ridskola, verksamhet eller tävling så får man se otroligt mycket slag, sparkar, blodiga munnar och sorgsna ögon. Svordommar skriks ut både från höger och vänster och på läktaren för man folk mummla "dumma häst". Jag kan inte svara för hur vanligt misshandel är men jag vet att alldeles för många hästar har någon gång blivit utsatt för våld.

/Madde

Slavar

Våldet, blodet, skriken, kamperna...
Jag ser det varje dag, det finns här ibland oss - alltid.
Jag vill fly ifrån det men jag ser det överallt. Jag sätter mig i soffan för att rensa tankar och sätter på TV´n, men inte heller där kan jag gömma mig ifrån de. Våldet mot de vilsna själarna, våldet mot slavarna.

Jag känner några vänner, de är otroligt vackra, starka och kloka och allra främst underbart ärliga. Dessa underbara varelser katogeriserar vi idag under namnet hästar. De levde tidigare fritt bland ängar och berg, de var friheten själva. Men idag har vi människor kontroll över dem och fängslar in dem i burar, inhägnader och skiljer de från det viktigaste dem har, flocken.

Vi använder de som våra slavar, de skall tillfredställa oss för att vi skall nå framgång. De skall lyda minsta vink utan att protestera, gör dem inte det får dem stryk, eller under hästvärldens fina benämning "vi visar vilka som bestämmer". Vi stoppar i metall i deras munnar för att kontrollera dem, spänner fast en trästol över deras rygg och runt deras magar för att sitta kvar även då de protesterar. Vi drar ihop deras huvuden så att de enligt ryttarna själva "börjer fint på huvudet" med linor, och med andra linor hindrar vi dem från att protestera. Metallen skavar och smärtar illa i deras munnar, men vi har även en uppfinning för det. Vi snarar ihop deras munnar så att de inte skall kunna gapa av smärtan, för att dölja det. Vi sätter även metall på deras fötter, och klär benen med åtsittande plastskydd för att de skall hålla för våran igiala hantering och uttnyttning av dem. Givetvist skadar både metallskorna och plastskydden, och antagligen av vi kommit på nåt för att även dölja det.

Vi manar de över höga hinder, vi drar i deras munnar så att de skall dansa "vackert", vi gör allt under press för vår egen framgång. Vi blir rädda och arga när vi misslyckas, då slår vi dem mer och drar ihop dem med ännu fler linor.

Efter ett liv som slav mår deras kroppar och själar inte längre bra och vi har ingen användning ifrån dem, så de får till sin glädje avsluta sitt liv här på jorden, om de inte säljs vidare som unghästar med falska papper dvs.

Hur kan vi tillåta detta?



/Madde



Vilda - tama, djur- växter och människa

Jag är så otroligt less på hur vi grupperar allt levande och "dött". Hur vi skiljer de tama mellan de vilda, djur och människor osv.. Är det bara jag som ser sambandet mellan alla oss? Viljan och kärleken inom oss som alla bär? Är vi människor gudar som härskar över djuren? Är vi intelligentare, mer värda och bättre än de andra på alla sätt och vis? Och är vi dem ända som har känslor? Och djuren och växterna, är de verkligen helt utan känslor och intelligens?
Varför skulle vi vara bättre?

När jag var utomlands för ca 1 1/2 år sedan, så träffade jag på en flock vilda vattenbufflar. En av dessa kom jag närmare med och vet ni vad? Vi båda kunde kommunicera med varandra, för som jag ser det är vi alla själar placerade i olika kroppar. Han litade så pass mycket på mig att han stod och vidrörde mig, och han lät mig röra honom. Han delade framförallt med så mycket kunskap till mig. Han berättade hur lika vi alla var innerst inne och att vi alla har ett stort samband, själen.
Vi ska inte låta våra kroppar begränsa oss, vi skall leva och känna. Låt inte heller de andras yttre begränsa er, lev.


Varför kan vi då inte förstå att vi inte är gudar som är bättre än alla de andra, och att vi inte är de ända som kan känna och tycka. Varför skall de få lida av den enorma egoism vi bär på? Kan vi inte acceptera att vi är vi, och vi är likvärdiga allesammans. Vad ger oss rätten att slå? Vad ger oss rätten att härska? Vad skiljer oss mellan de? Inget.

Inget mer än vår egoism



/Madde


Tränar man fram vänskap?

Här är min åsikt om det hela… Jag respekterar er åsikt om ni respekterar min. Jag tål dock diskussion! Vill inte heller att någon ska ta detta personligt utan det här är hur jag ser på saken, dvs. mina åsikter och erfarenheter.

Som ni säkert redan vet så tror jag inte på dominansförhållanden. Jag tror inte på att flocken är uppbyggd på så sätt att det finns en ranghög häst som är ledare över alla de andra och att de hästarna lyder minsta lilla vink från ledaren. Varför skulle de då leva i flock? Det skulle vara onödigt, så då borde de egentligen vara ensamdjur.
Alltså måste varje häst ha en uppgift, och då kan väl inte en hästs uppgift vara att ge order och bestämma över alla de andra?

Nu var det ju inte flockens struktur jag skulle skriva om, utom hur vida man tränar fram vänskap eller inte. Men min åsikt om flockens struktur ligger till grunden till min åsikt om huvudämnet.

Jag anser att vänskap är ingenting som tränas fram. Möter jag en schysst tjej/kille på stan eller någon fest så tänker jag ju inte "den vill jag bli vän med, jag börjar med 7 games. Den måste ju domineras av mig för att gilla mig". Lika lite så tänker jag så gällande hästar. Jag blir inte vän med någon för att jag dominerar den och för att den lyder minsta lilla vink. Jag blir inte heller vän med den efter en mängd träningspass.
Man tränar inte någon att bli ens vän.

Vänskap byggs upp utav kärlek, ömsidighet, tillit och respekt vilket jag anser att det ej finns i dessa träningsmetoder. Med respekt menar jag inte att någon skall vara underordnad någon annan, och vara rädd för den och därför också lyda dens order. Det är inte det respekt är för mig. Respekt är att inte dominera någon, utan rätt och slätt, att visa respekt.
Däremot så kan man träna sig själv att kommunicera med hästarna, vilket man lär sig om man lyssnar till dem. Med detta menar jag att man själv jobbar på något man har svårt med, t.ex. tålamod, balans osv. Då är det sig själv man tränar, och inte hästen, för varför skall den anpassa sig till våra svagheter och offra sin frihet?



/Madde
 


Dominans?

Dominans och rang är något som det talas mycket om idag, existerar det, eller existerar det inte?
Jag har beslutat mig för att försöka skriva ned min syn på det då väldigt många undrar hur jag ser på det och främst, varför?

Enligt teorin om att dominans existerar så menar man att flocken består utav en ledare som är den ranghögste hästen och får de andra att lyda utan problem. Den består också utav de mindre ranglåga vars uppgift är att bli dominerade?
Man menar också att alla vill vara ledare, vilket är anledningen till att man som människa måste vara ranghög så att inte hästen tar över, men att när hästen blivit tränad (?!) till att bli dominerad så trivs den med det för att de egentligen är ganska lata och gillar att bara följa med…

Jag har en helt annan syn om det. Om det faktiskt hade varit så att flocken består utav en ranghög ledare som får de andra ranglåga hästarna att lyda minst vink, varför skulle dem då leva i flock? Då skulle de väl egentligen vara ranghöga djur som lever enskilt? För till vilken nytta skall ledarhästen dominera de andra? Vad har dem då för nytta?

Nej, det måste handla om att alla hästarna samarbetar. Att alla har en roll och en uppgift.
Ett exempel kan vara spejaren som har till uppgift att upptäcka faror och varna flocken, en annan kan vara försvararen som försvarar flocken mot faror om spejaren "misslyckas" med sin uppgift. Det finns också minnesbärare, omhändertagare, fostrare osv. Nu har alla i flocken en mening och en chans att överleva, men dominansen då? Om det hade funnit dominans så hade det hindrat varje häst i flocken från dess uppgifter och de hade ej klarat att överleva. Man kan ju också se det ganska logiskt, vem dominerar sin vän?

Men vilka dominerar då?
Jo, de rädda och osäkra dominerar, dvs. vi människor.
Vi är rädda att misslyckas, eller ibland helt enkelt rädd för hästen, och därför väljer vi att dominera istället för att ta itu med problemet. För när vi dominerar så får vi våra viljor igenom, vi blir "bäst" och vi känner makt, - tror vi



/Madde

Komprisation

Jag är helt säker på att många av er som har en villkorslös och kravfri relation tillsammans med sin häst har fått det problemet att man tillsammans med hästen måste utföra något utan vilja. Det kan vara verkning, veterinärt eller akut lastning av en akut anledning - eller något annat.
Hur skall man då reagera och aggera?
Man vill ju egentligen inte utan hästens vilja, hur skall man då lösa det? Kommer hästen att hata en och lämna en?

Jag kan inte svara för alla fall, men nästan alltid går det att komprisera - ett ord jag avskyr i ridsamanhang då det för mig har den betydelse att "komma på en annan väg till tvång". Men det finns faktiskt tillfällen då jag kan föreslå att man kompriserar med hästen.

Jag kan ta ett exempel:
En dag när jag jobbade  behövde jag spola av en häst då den hade sår som behövde rengöras akut. Jag frågade henne en gång om hon ville följa med in till spolspiltan, men hon sa nej. Jag accepterade det och visste sen tidigare att hon vägrar gå in där och hon har flera gånger varit nära döden i spolspiltor, så för mig är det oacceptabelt att få in henne där utan hennes vilja. Men benet behövde spolas och det var snabbt, vad gjorde jag då? Jo jag tog givetvist ut slangen från spolspiltan och spolade hennes ben utanför spolspiltan, vatten får man alltid bort på ett eller annat sätt. Vi komprissade, hon behövdes spolas akut och hon ville inte gå in i spolspiltan av sina skäl, men vi klarade oss igenom det på ett bra sett och båda var nöjda.

Det jag vill komma fram till är att ifall du verkligen är tvungen till något, tänk om och försök komprissa för problemen går oftast att lösa på ett bra sätt.


Delar morot med Hymra

/Madde

Att känna

Kan man se kärlek?

Om ni ser ett filmklipp där hästen följer människan som en hund eller ett fotografi där människa och häst ligger bredvid varandra. Är det då kärlek?
Och om man ser ett filmklipp där hästen hellre betar eller tar sina egna promenader och inte följer människan.
Gillar hästen inte människan då? Har de inget vänskapsband?

Mina erfarenheter är att det vet man inte.
Vänskap och kärlek ser man inte, det känner man. Man kan se och känna i hela kroppen, men inte enbart se.
Att hästen följer en en vart man en går, och att man kan utföra i princip allt med hästen - för mig betyder det ingenting.
Och den häst som tar eget iniativ, den kan mycket väl ha ett gott vänskapsband med sin människa. De kanske vet vart de har varandra och har inget behov av att kontrollera.

Man kan få en häst att göra vad man vill, helt utan kärlek. Man kan förstöra hästens självförtroende, göra den beroende av kommandon och oförmögen att ta eget iniativ. Hästen blir som en robot, viljan och rörelsen har stannat. Men man kan också göra något med hästen, där båda har fri vilja, och det görs av kärlek och respekt.  

Som åskådare har man inte rätt att avgöra relationen mellan häst och människa, ögat ser det inte. Men en öppen lyssnare kan känna i själen.



(Ni som följt mig under ett längre tag på dayviews.com har förmodligen redan läst denna text)

/Madde


En flickehäst utav stål

I en disskussion med Matilda för någon dag sedan, fick jag ett sms utav henne med föjande text:

"Hymra är en häst med hårt psyke som har lite för nära till fysisk aggrision när hon ogillar någonting. Om någon annan skulle ha henne så skulle dem vilja rida in henne och tävla osv, hon skulle nog aldrig hålla i ett sådant liv. Hon har lite för mycket...temperament...för det."

Det här är något jag tänker på ofta, det Matilda skrev är sant fullt ut.

Jag har aldrig i hela mitt (visserligen korta) liv träffat någon med så starka åsikter, någon med så mycket vilja, och med sådan hårt psyke. När hon kom till mig så var hon psykiskt ostabil, tyvärr kunde jag köra för mycket med henne då, då hon inte hade någon annan att lita på än mig, inte ens sig själv kunde hon lita på. Men detta höll inte särskilt längre då min syn på hästhantering ändrades totalt, samt att vi växte som person/häst.

Som många av er kanske vet så hade hon ett riktigt dåligt självförtroende, samtidigt som hennes rädsla för fysisk kontakt med såvida häst som människa var väldigt stor. När något närmade henne så visste hon ej hur hon skulle hantera situationen, så hon aggerade utåt. Många tyckte att eftersom hon aggerade aggresivt utåt var hon en elak häst, men det var hon ju inte, syftet var inte att skada någon, utan hon flydde helt enkelt.

Hon var väldigt svår att närma sig psykiskt, både för häst och för mig. Hennes blockeringar var för stora, trots att hon ville och försökte, så kunde hon inte. Nu i dagsläget är hon en trygg häst, trygg i sig själv, och trygg för flocken. Genom att ge henne frihet så kunde hon bygga upp sig själv, samtidigt som jag som varit väldigt otrygg i mig själv kunde bygga upp mig till den jag är idag. Men att denna frihet skulle göra henne så stark, det hade jag aldrig kunnat ana.

Hennes psyke har nog alltid varit mycket hårt, det är nog förmodligen också därför ingen har lyckats tämja henne, och även därför hon har aggerat så pass mycket utåt. Nu när hon är trygg i sig själv så är hon stenhård. I ca 2år har jag känt henne nu, och trots att vi kommit varandra så nära så kan jag aldrig ta henne för givet. Jag måste fråga, och jag måste vara medveten om varför jag frågar, vad det finns för bakgrund till detta, och vad det kan leda till. Jag måste även veta hur det kan påverka henne positivt. Vet jag inte det så får jag ett tvär-nej, men det kan jag även få ändå, ifall hon inte känner för det. Många människor med annat synsätt på hästar menar att hon är bortskämd och att hon har tagit över, tagit över vadå undrar jag? Tro mig min dator är kvar hos mig, kanske dock att hon tagit en eller två knäckebrödsbitar i smyg.. Skämt åsido, men ni förstår vad jag vill få fram. I en relation måste båda partner få vara vem den är och ha kvar sin egna vilja och sina egna åsikter, ingen kan bestämma över den andre.

Det är inte det att det är hennes vilja som gör hennes psyke så hårt, nej det är för att hon ser det mesta i svart eller vitt. Det finns ett ja och ett nej men inget mellanting, och skall något utföras så skall hon vilja det 100% ut. Vi kan ta ett exempel, om jag tex skulle sätta mig upp på henne så om det var okej skulle hon traska lungt omkring, om inte skulle jag ligga ned på marken på en hundra dels sekund, om jag ens hade kommit upp på henne alls. Kommer någon fram till henne för att hämta henne ur hagen så om hon ej vill, nej då vänder hon om och bakfötterna flyger på henne. Hon menar aldrig, och jag vill upprepa det igen, aldrig att skada någon, hon ser det bara på ett annat sätt än vi. Denna häst går inte att bruka eller använda för egen vinning, hon går ej att tämja, hon kommer alltid endast att tillhöra sig själv.

Missförstå mig inte nu, Hymra har så mycket kärlek att ge - hon är kärlek. Och jag är så fruktansvärt glad att hon släppt mig in i mitt liv, att hon accepterar mig och att vi har något mycket fint tillsammans. Trots att hon kan vara hård så gör hon aldrig något mot mig, vänder sig aldrig heller om för att sparka (vilket är lite för vanligt att hon gör mot andra), men det är inget jag utnyttjar - hennes vilja är viktigast. Vi är även väldigt lika varandra, likare än vad jag någonsin förståt. Man brukar ju säga " visa dig din häst så skall jag tala om vem du är", och vet ni? Hade mina känslor funnits i en bok, och hennes i en annan, så hade det varit exakt samma bok. Jag känner igen henne i allt, utan undantag. Kanske var det ingen slump att jag åkte till Norrland för att köpa en osedd häst? Alla möten är menade, ja det måste vara så.

Lite förstår jag faktiskt den förre ägaren, att om inte jag vill ha henne, så vill ingen annan det. Det låter grymt, vem vill inte känna världens mest underbaraste häst, min älskade själfrände?! Men kanske måste man vara just det, själsfrände för att förstå henne. Jag tror att det är lite lika med mig också, man måste nog vara själsfrände för att förstå mig på djupet och lära känna den riktiga mig.

Underbara vän, du har mitt löfte och mitt liv, och jag lovar att jag skall kämpa för dig även när mitt hjärta slutat slå. Vi är menade för varandra, jag tror faktiskt det.
Jag älskar dig utav hela mitt hjärta, tack för att du finns Hymra






Frågade om hon ville vifta på benet med mig, men fick en PUSS till svar!

/Madde


Täcken

Jag vill börja med att förtydliga att detta är mina åsikter, jag dömmer inte heller er för era åsikter ifall dem ej skulle stämma överens med mina. Jag är öppen för disskussioner!

I min första text sen omstarten om "lösdrift vs stall" så tog jag upp följande att hästarna lägger sin päls beroende på väder och temperatur. Även arabhästen är från början van med mycket kalla temperaturer. Så därför tänkte jag fortsätta på det spåret, skall man täcka en häst eller ej?

Återigen handlar detta om åsikter, men jag tycker att det är mycket viktigt att man baserar sina argument på ren fakta. Alltså att det även finns något som faktiskt säger att det är så som du tycker, att du inte bara tycker för att tycka, och för att förenkla för dig själv. Och vi får aldrig glömma att våra åsikter kan betyda "levande eller död" för hästen. Hästen är en levande varelse, och vad vi än gör så måste vi lyssna på hästen och göra vårat bästa för den enskilda hästens välmående.

Tillbaka till ämnet, täcken - vad tycker jag om detta och varför? När man täckar en häst så förhindrar man inte bara hästens naturliga rörelseförmåga, utan man förhindrar även hästens vapen mot kylan. För att undvika att frysa så reser sig hästens päls och bildar ett luftskikt mot kylan. Tar man istället på hästen ett täcke så förhindrar man pälsen att resa sig, och täcket man lagt på för att värma hästen ger motsatt effekt. Ett annat problem är att när snön ligger på täcket så blir det blött igenom och hästen blir kall, ligger snön istället direkt på hästens rygg så isolerar den och bihåller hästens värme!

Klippta hästar då? En klippt häst är en häst där vi tagit av dens "kläder", naturligtvis blir den kall och fryser. Den här hästen har man väl inget annat val än att täcka, man vill ju inte att hästen skall frysa. Men borde man verkligen klippa hästen? Som argument till att klippa hästen så är det vanligaste jag får höra "hästen blir så svettig annars, den får så mycket vinterpäls och vi kan ej träna". Här har man en anledning till att klippa hästen, men skall man verkligen fortsätta att bruka hästen på så sätt att man lär ta ifrån den dens egna päls?! Kan man istället inte anapssa sig efter vad hästen faktiskt klarar av, utan att bygga om den så att man kan bruka den än mer för egen vinning?

Sen så finns det naturligtvis undantag, en sjuk häst som ej klarar att hålla värmen själv, en häst med omsättningsfel som får mer päls än vad som är bra för den och lär klippas pågrund av det osv. Man skall aldrig dra alla hästar över en kam, utan man bör se varje häst som en individ, och se vad just denna häst behöver. Ser man till att prioitera hästens välmående och hälsa framför allt annat, så är jag övertygad om att det blir bra, oavsett om den är täckad eller ej.


Anevin

/Madde

Lösdrift/stall

Jag vill börja med att förtydliga att detta är mina åsikter, jag dömmer inte heller er för era åsikter ifall dem ej skulle stämma överens med mina. Jag är öppen för disskussioner!

När man väljer om man skall hålla sin häst på ett utedrift, eller så kallat lösdrift, eller i spilta/box i stall, så lär man först vara medveten om vad en häst är och vilka behov den har. Sen lär man också gå efter vad som är bäst för just denna häst, och framförallt, vad vill hästen?

Hästen är ett flockdjur som i vilt tillstånd går flera mil om dagen. De sover ett par gånger om dagen, inga längre stunder, och eftersom de är flockdjur så är dem i stort behov av fysisk kontakt av andra hästar. Om du kan ge hästen möjlighet till detta i ett stall, så ser jag inga problem, men tyvärr så är detta näst intill omöjligt.

I ett stall så är hästarna avskiljda, kanske kan dem nosa på varandra, men inte mer än så. Dem får inte heller någon möjlighet till att röra på sig hela tiden, och att stå stilla en hel natt då deras sovvanor inte är som våra, kan inte vara speciellt tillfredsställande. I ett lösdrift kan dem istället röra på sig hur mycket dem vill, och dem är ej avskiljda från sina vänner (enligt lag får ingen häst gå i hage ensam).

För hästarnas välmående skulle jag därför rekommendera lösdrift. Hästarna brukar bli mycket friskare och gladare när dem går ute dygnet runt, och vanor som "krubbitning", "väggklättring", "vävning/vaggning" försvinner.

Men på vintern då? Här i sverige har vi ett relativt kallt klimat och många tror att våra tamhästar inte klarar av detta, men här har jag en annan åsikt. Hästarna lägger sin vinterpäls beroende på hur kallt/varmt det är, de följer alltså vädret. Även arabhästarna som från början levt i öknen tål kyla, nätterna i öknen kan bli upp till -60grader. Men naturligtvis skall ingen häst stå ute utan skydd, en ligghall är ett krav, och det finns instruktioner på hur en sådan skall se ut. Det finns även termobarer och andra bra uppfinningar som hindrar vattnet från att frysa också, och höet bör placeras under ett hötak, eller i ligghallen.

Hur gör ni med era hästar, och varför?

/Madde

RSS 2.0