Texten jag nyss skrev om Natural Horsemanship fick mig att tänka på en grej. En häst jag känner är "väldigt på", kommer till en i hagen, går ej om man ber, halvt jagar än, står på en, skall ha uppmärksamheten hela tiden, bli kliad hela tiden. Otroligt påträngande alltså. Ägaren skrattar åt det och kallar den for "go". Men vad är det hästen egentligen säger? Är det hästens personlighet, eller dens rop på hjälp? Denna kväll tillsammans med hästarna har varit mycket inspererande och löst många tankar. Hästen vill bli sedd. Hur tror ni då att hästen blir behandlad, en vild gissning? Jo enligt natural horsemanship.

" En häst är en spegel utav dig själv"

Det stämmer så väl, se på hästen och sen på ägaren. Sorgligt är precis vad det är, om man ändå kunde..

/Madde

Eftersom flera frågat om min åsikt av detta och jag själv känner att det kanske är lika bra att förklara hur det ligger till (min syn på saken) så kommer nu texten. Självklart så finns det bra och dåligt inom allt, jag generaliserar inte, utan berättar bara på hur jag upplevt det och mina erfarenheter av ämnet.

Natural Horsemanship = Naturlig hästhantering , eller? Jag är faktiskt inte så säker på det, när jag tänker på "NH" så ser jag våld, mönster, korrigering och bekräftelse. En häst följer efter sin människa, springer när människan springer, stannar när människan, lägger sig när människan ligger - slaveri. Jag ser inte lyckan och glädjen alla pratar om, jag ser inte vänskapsbandet. Vad tror ni ligger bakom detta mönster? Varför tror ni att hästen följer efter människan som en svans och vad tror ni hade hänt om den ej gjort det? Hade den inte gjort det så skulle den förmodligen ha bestraffats och sedan tränats tills den följt efter.

När en ny häst kommer till en NH tränare ser den förmodligen ett till problem att lösa, en till merit. Ett nytt ansikte och ett nytt namn, men allt löses med samma mönster. Det handlar om att bryta ner hästen i rundcorallen, bryta ner den och tvinga den till att följa och lyda. Den kan inte välja själv, stretar den emot så ökar de trycket tills hästen ger upp. Man frågar aldrig hästen, man tar inget nej. Hästarna har ingen personligheter, utan bara olika svårigheter att brytas ned.

Man pratar om rang och hästens naturliga struktur, vilken flock har de studerat, människans eller hästens? Det är inte hästarna som dominerar det är vi. Det är för vårat ego vi tränar hästen att bli vår vän, en till merit, en bekräftelse att vi är bra.

Har ni studerat en flock som tränats/brytits ned enligt Natural horsemanship någon gång? Är det något speciellt ni tänkt på då? Har inte flocken ett mycket märkligt beteende, en tedens till rang? Hur beter sig dessa hästar, flyr dem för faror, tar de egna initiativ? Hur ser de ut att må, ser de glada ut, tror ni att de hellre går för tryck eller gör nåt för en godisbit?

Ni kan förespråka Natural Horsemanship precis hur länge ni vill för mig, men jag kommer nog aldrig att se det ni ser, jag kommer aldrig finna något positivt i det. Jag skulle aldrig mer igen sjunka så lågt att bryta ned en annan individ, aldrig mer dominera någon för mitt ego, aldrig mer träna någon att vara min vän. Jag tänker inte ge order, jag tänker fråga, och vet ni vad? Jag tar ett nej. 

  "Att hästar har så känslig hud så att de känner när en fluga landar borde fungera som en påminnelse till ryttaren om hur lite tryck som krävs för att kommunicera med en häst"

Verkningar:
Antiseptisk, blodcirkulationsökande, slemlösande.

Användning:
Aboriginalerna i Australien har länge använt eukalyptus mot infektioner och feber. Den är antiseptisk, vilket har god vekran på förkylningar, influensa och halsåkommor. Den slemlösande effekten är bra för luftvägsinfektioner samt bronkitis och lunginflammationer. Den har en värmande effekt och underlättar andningen vid olika infektioner i de övre luftvägarna.

Inmasserad på huden är den smärtstillande, utmärkt på reumatiska besvär t.ex. värk, stela leder och även läkande på vissa hudinfektioner"

Mentol

"Kommer från växten pepparmynta, mentha piperita. En flerårig växt ca 50-60 cm hög, fyrkantig, granlik stjälk med motsatta, kortskaftade äggrunda, mot spetsen skarpt tandade blad som kan vara rent gröna, men också stöta i rött. Ljusvioletta blommor. Pepparmynta har en genomträngande aromatisk doft.

Innehåller:
En eterisk olja som till mer än hälften består av mentol, vidare bitterämnen och garvsyra.

Användning:
Den torkade drogen har en angenäm lukt och "kylande" smak. Den har namn om sig att vara matsmältningsbefrämjande och krampstillande varför den ges vid kolik, gaser i magen och gallsmärtor. Utdraget man gör av växten kan användas lika bra utvärtes, speciellt på svårläkta sår. Pepparmyntsoljan, som kvarstår i den sedan 1964 Nordiska farmakopén, har ingått i många "patentmediciner" som tillskrivits galldrivande och inflammationshämmande effekt."

Kamfer, cinnamomun camphora:

"Ett ständigt grönskande träd, som har sitt ursprung i Kina och Japan, men nu finns även i andra subtropiska länder. Ur veden utvinner man olja. Marco Polo upptäckte på 1300-talet att kamferoljan var högt värderad av kineserna som medicin, doftmedel och balsamerande väldoftande salva.

Användning:
Utvärtes, som liniment mot smärtor i muskler och reumatiska besvär. Nerv- och ryggsmärtor. Även på hudproblem, mot kyla, brännsår, kroniska sår, blåmärken, småsår samt frostskador. Inmasserad på bröstet mot bronkitis och luftvägsinfektioner."

Kajeputolja

"En eterisk, kamferluktande olja som utvinns ur stam och blad av Melsieuca leucandendron, ett myrtenväxtträd från Indonesien och Australien.

Användning:
Oljan används som husmedicin, bland annat mot reumatiska besvär, astma, bronkitis, halskatarr, inflammationer, insektsbett, inälvsmask och dålig matsmältning."

Kamomill
"Av alla medicinska växter är kamomill, Matricaris kanske den välkända. Dess läkande egenskaper är mångfaldiga och omfattande och används både invärtes och utvärtes.

Kamomill är ett mycket anspråkslöst "ogräs" som växer på åkrar, sädesfält och obrukad mark överallt i Europa, Nordamerika och Australien. Det är den äkta kamomillen vi använder, den kan ju förväxlas med åkerkulla och baldersbrå, som båda är värdelösa för medicinskt bruk.

Sannolikt är kamomillen den mest vetenskapligt utforskade läkeväxten och dess kliniska verkningar är ytterst väl dokumenterade. Den mest verksamma substansen är den eteriska oljan, den består i huvudsak av azulen.

Kamomill är medlet för att bota hudens och slemhinnornas sjukdomar, speciellt inflammationer. Detta är skälet till varför vi så ofta stöter på kamomill som ingrediens i sårsalvor, hår- och hudvårdsprodukter som oljebad och tvålar samt produkter för spädbarnsvård. Ett välbeprövat och framgångsrikt medel vid inflammationer och hudretningar.

Kamomillens karaktär beskriver man bäst som milt lösande och lugnande. Men den har bevisat att den, all sin mildhet till trots, likt rölleka kan bekämpa sjukdomsalstrande svampar och oskadliggöra vissa bakteriegifter.

Verkan:
Kramplösande, motverkar väderspänning, smärtlindrande, inflammationshämmande, sårläkande, desinficerande."

Ceder, cedrus atlantica

"Växer i flera medelhavsländer, men den som används mest växer i Nordafrika. Den har använts i många år bland annat vid balsamering och i medicinskt syfte. Man utvinner olja ur både löv och ved.

Verkan:
Starkt antiseptisk, blodstillande, slemlösande, smärtstillande.

Användning:
Utspädd och inmasserad i huden verkar den avsvällande. Oljan är bra även mot olika infektioner i bröst och luftvägar. Den har utmärkt effekt på vanliga och variga sår. Inom naturmedicin används den mot syfilis och lepra."

Lagerbärsträdet
"Lagerbärsträdet, Laurus nobilis, ett ca 5-7 m högt, ständigt grönt träd med långa, smala, lansettformade, på översidan glatta blad. Kan också uppträda som buske. Frukten är ett blåsvart bär. Trädet härstammar från Syren och är allmänt planterad i medelhavsländerna. I Sverige kräver lagerbärsträdet drivhus.

Kulturhistoria:
Hippokrates använde bären som slemlösande och menstruationsframkallande medel. Den feta oljan som kan pressas ur bären användes länge för insmörjning av stela leder och muskler. Svensken Olaus Martini skriver på 1600-talet att bären också kan hjälpa den impotenta mannen.

Innehåller:
Både bär och blad innehåller en eterisk olja, bären dessutom en ca 25 % fet olja.

Användning:
Den feta oljan som pressas ur bären används fortfarande som liniment samt mot hudsjukdomar."

Muskot, myristicacea:
Växer i Indonesien, ett ständigt grönt träd som bär frukt efter 8 år. Ur muskotnöten utvinner man sedan den essentiella oljan som finns i salvor av olika slag. Muskot används även i matlagning samt för invärtes medicinering. I Indien tros den också ha en stimulerande effekt på sexualdriften (Muskot i för höga doser kan vara farligt).

Användning:
Utvärtes i salvor mot reumatiska besvär ökar blodcirkulationen. I Indien även på olika typer av eksem samt mot ringorm.

Muskot, myristicacea:

"Växer i Indonesien, ett ständigt grönt träd som bär frukt efter 8 år. Ur muskotnöten utvinner man sedan den essentiella oljan som finns i salvor av olika slag. Muskot används även i matlagning samt för invärtes medicinering. I Indien tros den också ha en stimulerande effekt på sexualdriften (Muskot i för höga doser kan vara farligt).

Användning:
Utvärtes i salvor mot reumatiska besvär ökar blodcirkulationen. I Indien även på olika typer av eksem samt mot ringorm."

Vad jag tycker om salvan

Salvan har absolut fungerat, är jätte nöjd över den. Den gör ej ont på sår, svider ej och så vilket är super. Och det är framförallt dens egenskap "insektsavstötande" som är så bra med den, den håller flugorna borta så att såret kan läka i fred. När jag kommit till Hymra och ej smörjt henne så kan det vara massor av flugor där och såret är öppet och blödande, men det är bara att ha på salvan så försvinner alla flugor från såret, underbart! Och salvan är dryg, så man behöver inte smörja på den så ofta. Jag rekomenderar absolut denna salva till er andra, men självklart skall man vara påläst om ingredienserna och dess egenskaper innan, som alla andra salvor och produkter. Och jag tycker absolut att denna är bättre än 4S hästsalva, då jag är mycket skeptisk till den salvan, och vad jag sett så har vegebom fungerat mycket bättre.

Herman

Anledningen till att återförsäljaren (vegebom.se) fått kontakt med salvan är pga deras salva är p.g.a deras häst Herman. Och jag tyckte historian var så intresann att jag lägger ut den här:

"Islandshästhingsten Hermann behandlades sommaren 2002 med ett på marknaden vanligt förekommande preparat mot knott.
Dagen efter behandlingen med medlet , som doserades efter tillverkarens anvisningar, såg Hermann ut som på bilderna som är daterade den 17/7-2002 (bilden högst upp). Han hade stora vätskande sår överallt,-det var en fasansfull syn. Förmodligen en allergisk reaktion på antiknottmedlet som ju är mycket giftigt enl. varningstexten.

Vi rengjorde alla sår och startade omedlbart att smörja såren med Vegebom.
Bilderna talar ju sitt tydliga språk. Efter ca 5 dagars behandling hade alla sår läkts och nya hår hade börjat växa ut igen.

Tack vara Vegebom var såren i princip flugfria under hela behandlingen."








All information + bilder kommer ifrån www.vegebom.se, med undatag från mina egna åsikter. Jag har ej frågat om tillåtelse av att dela bilder och information, men säg till så tar jag bort detta.

/Madde

En sak som stör mig är att när folk laddar upp bilder på deras älskade hästar så är det nästan alltid en bild på deras huvud, redigerad såklart. Varför? Varför värdesätter vi deras huvuden mer än övriga delar av kroppen, är hästen sitt huvud? Och redigering, är inte hästarna vackra nog som de ser ut nu?

Alla är vi själer placerade i olika kroppar, d.v.s vi använder kropparna som material, är det då inte själarna vi skall se och inte kropparna? Själen fyller hela kroppen, varje kroppsdel har sin funktion. Men huvudet, varför är det mer värt, tänker vi med det? Jag skulle inte vilja säga att vi tänker med huvuden, utan att vi känner med hela kropparna, med hela själen och jag ser Hymra för den hon är. Jag ser hela henne, hennes hovar, hennes öron, hennes man, hela hon är vacker. Hennes svans är inte mindre hon än hennes huvud.

Och redigeringen? Varför redigera hästen, är den inte nog vacker för dig? Vad är det vi vill få fram, att vår ägodel är mer värd än andras? Jag förstår att man kan redigera för att man tycker det är kul, kanske förbättra kvalitén osv, men att ändra utseendet tycker jag är sjukt.

Jag förstår att ni tycker att jag verkar överdriven efter denna text, men tänk efter - ser du din vän för den är? Är din häst bara ett vackert ansikte? Många har kommit långt i deras utveckling och ser hästarna för dem de är, men långt ifrån alla.





/Madde