Eftersom flera frågat om min åsikt av detta och jag själv känner att det kanske är lika bra att förklara hur det ligger till (min syn på saken) så kommer nu texten. Självklart så finns det bra och dåligt inom allt, jag generaliserar inte, utan berättar bara på hur jag upplevt det och mina erfarenheter av ämnet.

Natural Horsemanship = Naturlig hästhantering , eller? Jag är faktiskt inte så säker på det, när jag tänker på "NH" så ser jag våld, mönster, korrigering och bekräftelse. En häst följer efter sin människa, springer när människan springer, stannar när människan, lägger sig när människan ligger - slaveri. Jag ser inte lyckan och glädjen alla pratar om, jag ser inte vänskapsbandet. Vad tror ni ligger bakom detta mönster? Varför tror ni att hästen följer efter människan som en svans och vad tror ni hade hänt om den ej gjort det? Hade den inte gjort det så skulle den förmodligen ha bestraffats och sedan tränats tills den följt efter.

När en ny häst kommer till en NH tränare ser den förmodligen ett till problem att lösa, en till merit. Ett nytt ansikte och ett nytt namn, men allt löses med samma mönster. Det handlar om att bryta ner hästen i rundcorallen, bryta ner den och tvinga den till att följa och lyda. Den kan inte välja själv, stretar den emot så ökar de trycket tills hästen ger upp. Man frågar aldrig hästen, man tar inget nej. Hästarna har ingen personligheter, utan bara olika svårigheter att brytas ned.

Man pratar om rang och hästens naturliga struktur, vilken flock har de studerat, människans eller hästens? Det är inte hästarna som dominerar det är vi. Det är för vårat ego vi tränar hästen att bli vår vän, en till merit, en bekräftelse att vi är bra.

Har ni studerat en flock som tränats/brytits ned enligt Natural horsemanship någon gång? Är det något speciellt ni tänkt på då? Har inte flocken ett mycket märkligt beteende, en tedens till rang? Hur beter sig dessa hästar, flyr dem för faror, tar de egna initiativ? Hur ser de ut att må, ser de glada ut, tror ni att de hellre går för tryck eller gör nåt för en godisbit?

Ni kan förespråka Natural Horsemanship precis hur länge ni vill för mig, men jag kommer nog aldrig att se det ni ser, jag kommer aldrig finna något positivt i det. Jag skulle aldrig mer igen sjunka så lågt att bryta ned en annan individ, aldrig mer dominera någon för mitt ego, aldrig mer träna någon att vara min vän. Jag tänker inte ge order, jag tänker fråga, och vet ni vad? Jag tar ett nej. 

  "Att hästar har så känslig hud så att de känner när en fluga landar borde fungera som en påminnelse till ryttaren om hur lite tryck som krävs för att kommunicera med en häst"