Jag började ju att läsa "Alla kungens hästar" från början igår igen, och beslöt mig för att skriva ned två stycken här som jag tycker är hur klockrena som helst. Det handlar om flockens struktur och rang skrivet av Emelie Cajsdotter.

"Om man kommunicerar med vilda hästar, talar de sällan om ledarskap. Men ofta talar de om överlevnad. För ett flyktdjur är det nödvändigt att i god tid upptäcka en eventuell fara, och när så sker, redan vara i rörelse. Då allt detta händer inom loppet av en sekund, finns det inte tid för tvivel eller inbördes osämja. Varje flockmedlem måste veta sin plats.
   Ur ett mänskligt perspektiv har vi studerat det här beteendet och valt att kalla det för rangording. Genom att göra det förutsätter vi att täthästen är gruppens ledare. Vi antar att denna häst är den snabbaste, starkaste och mest intelligenta.
   Som en följd av det är det många djurägare, som ber mig ta reda på vem av hästarna som är stallets ledare. Alternativt vilken människa de anser bestämmer. Men om man ställer den här frågan till en häst, får man alltid och utan undantag samma svar. De beskriver de olika flockmedlemmarnas personligheter, hästar så väl som människor.
   Djurägaren är sällan nöjd med det här svaret, men om man upprepar frågan svarar de återigen samma likadant. Om än med en mer detaljerad beskrivning. Samma sak sker om man pratar med hundar, eller andra flockdjur. De tycks vara omöjligt för dem att definera en, specifik ledare. Istället beskriver de ett sofistikerat samspel, där grunden för strukturen är att varje individ först och främst måste lära känna sig själv."

"I hästflocken sker dessa prövningar ofta genom fysisk konfrontation, och för oss framstår de kanske som maktkamper. Men syftet är inte att bryta ned den andre. Eftersom en svag individ, med dålig självförtroende, inte är till gagn för flockens överlevnad. 
   Det intressanta är inte att utse en segrare, utan att fastslå vem som lämpar sig bäst till respektive uppgift. Aav den anledningen tenderar individer med liknande egenskaper att ha de mest utdragna konflikterna, då det är svårare för dem att definiera sina positioner. 
   När varje individs karaktär etableras, utgör det automatiskt dennes roll i flocken. Den som är bäst på fysiskt försvar, leder när så är nödvändigt. Den som utvecklat förmågan att finna föda, tar initiativet i den specifika situationen. 
   För varje position finns det även minst en häst, som agerar reserv. På så vis kan flocken omedelbart omstruktureras. Reservhästarna har under tiden andra uppgifter och yttligare flockmedlemmer utgör i sin tur, reserver för dem.
   Den häst vi oftast ser gå i täten, är som regel spejare. Spejarens uppgift är att i god tid upptäcka faror och varna de andra, så att flocken genast kan byta strategi. Det här är en uppgift som kräver snabbhet, omedelbara reflexer, samt förmågan att fatta rationella beslut. Huvudspejaren är i de flesta fall ett äldre sto, med stor livserfarenhet.
   Men är det inte uppenbart, menade en rysk bashkir hingst, att hon inte kan vara dominant? Hon går först, hur skulle hon rimligtvis kunna tvinga de andra att följa efter?
   Om spejaren misslyckas med sitt uppdrag, är det försvararens uppgift att gå till direkt angrepp. Då denna position framförallt involverar fysisk styrka, innehas den som regel av en hingst. Försvararens roll innebär även att samla och ena flocken. "

Och där slutar jag, hela kapitlet handlar om detta, egentligen hela boken också.. Men så mycket kan jag ju inte skriva här, nej ni får helt enkelt ta och läsa boken! Allt är så självklart egetnligen, om man bara ser. 

/Madde