Jag är så otroligt less på hur vi grupperar allt levande och "dött". Hur vi skiljer de tama mellan de vilda, djur och människor osv.. Är det bara jag som ser sambandet mellan alla oss? Viljan och kärleken inom oss som alla bär? Är vi människor gudar som härskar över djuren? Är vi intelligentare, mer värda och bättre än de andra på alla sätt och vis? Och är vi dem ända som har känslor? Och djuren och växterna, är de verkligen helt utan känslor och intelligens?
Varför skulle vi vara bättre?

När jag var utomlands för ca 1 1/2 år sedan, så träffade jag på en flock vilda vattenbufflar. En av dessa kom jag närmare med och vet ni vad? Vi båda kunde kommunicera med varandra, för som jag ser det är vi alla själar placerade i olika kroppar. Han litade så pass mycket på mig att han stod och vidrörde mig, och han lät mig röra honom. Han delade framförallt med så mycket kunskap till mig. Han berättade hur lika vi alla var innerst inne och att vi alla har ett stort samband, själen.
Vi ska inte låta våra kroppar begränsa oss, vi skall leva och känna. Låt inte heller de andras yttre begränsa er, lev.

Varför kan vi då inte förstå att vi inte är gudar som är bättre än alla de andra, och att vi inte är de ända som kan känna och tycka. Varför skall de få lida av den enorma egoism vi bär på? Kan vi inte acceptera att vi är vi, och vi är likvärdiga allesammans. Vad ger oss rätten att slå? Vad ger oss rätten att härska? Vad skiljer oss mellan de? Inget.

Inget mer än vår egoism



/Madde