Slavar
Våldet, blodet, skriken, kamperna...
Jag ser det varje dag, det finns här ibland oss - alltid.
Jag vill fly ifrån det men jag ser det överallt. Jag sätter mig i soffan för att rensa tankar och sätter på TV´n, men inte heller där kan jag gömma mig ifrån de. Våldet mot de vilsna själarna, våldet mot slavarna.
Jag känner några vänner, de är otroligt vackra, starka och kloka och allra främst underbart ärliga. Dessa underbara varelser katogeriserar vi idag under namnet hästar. De levde tidigare fritt bland ängar och berg, de var friheten själva. Men idag har vi människor kontroll över dem och fängslar in dem i burar, inhägnader och skiljer de från det viktigaste dem har, flocken.
Vi använder de som våra slavar, de skall tillfredställa oss för att vi skall nå framgång. De skall lyda minsta vink utan att protestera, gör dem inte det får dem stryk, eller under hästvärldens fina benämning "vi visar vilka som bestämmer". Vi stoppar i metall i deras munnar för att kontrollera dem, spänner fast en trästol över deras rygg och runt deras magar för att sitta kvar även då de protesterar. Vi drar ihop deras huvuden så att de enligt ryttarna själva "börjer fint på huvudet" med linor, och med andra linor hindrar vi dem från att protestera. Metallen skavar och smärtar illa i deras munnar, men vi har även en uppfinning för det. Vi snarar ihop deras munnar så att de inte skall kunna gapa av smärtan, för att dölja det. Vi sätter även metall på deras fötter, och klär benen med åtsittande plastskydd för att de skall hålla för våran igiala hantering och uttnyttning av dem. Givetvist skadar både metallskorna och plastskydden, och antagligen av vi kommit på nåt för att även dölja det.
Vi manar de över höga hinder, vi drar i deras munnar så att de skall dansa "vackert", vi gör allt under press för vår egen framgång. Vi blir rädda och arga när vi misslyckas, då slår vi dem mer och drar ihop dem med ännu fler linor.
Efter ett liv som slav mår deras kroppar och själar inte längre bra och vi har ingen användning ifrån dem, så de får till sin glädje avsluta sitt liv här på jorden, om de inte säljs vidare som unghästar med falska papper dvs.
Hur kan vi tillåta detta?
/Madde
Jag ser det varje dag, det finns här ibland oss - alltid.
Jag vill fly ifrån det men jag ser det överallt. Jag sätter mig i soffan för att rensa tankar och sätter på TV´n, men inte heller där kan jag gömma mig ifrån de. Våldet mot de vilsna själarna, våldet mot slavarna.
Jag känner några vänner, de är otroligt vackra, starka och kloka och allra främst underbart ärliga. Dessa underbara varelser katogeriserar vi idag under namnet hästar. De levde tidigare fritt bland ängar och berg, de var friheten själva. Men idag har vi människor kontroll över dem och fängslar in dem i burar, inhägnader och skiljer de från det viktigaste dem har, flocken.
Vi använder de som våra slavar, de skall tillfredställa oss för att vi skall nå framgång. De skall lyda minsta vink utan att protestera, gör dem inte det får dem stryk, eller under hästvärldens fina benämning "vi visar vilka som bestämmer". Vi stoppar i metall i deras munnar för att kontrollera dem, spänner fast en trästol över deras rygg och runt deras magar för att sitta kvar även då de protesterar. Vi drar ihop deras huvuden så att de enligt ryttarna själva "börjer fint på huvudet" med linor, och med andra linor hindrar vi dem från att protestera. Metallen skavar och smärtar illa i deras munnar, men vi har även en uppfinning för det. Vi snarar ihop deras munnar så att de inte skall kunna gapa av smärtan, för att dölja det. Vi sätter även metall på deras fötter, och klär benen med åtsittande plastskydd för att de skall hålla för våran igiala hantering och uttnyttning av dem. Givetvist skadar både metallskorna och plastskydden, och antagligen av vi kommit på nåt för att även dölja det.
Vi manar de över höga hinder, vi drar i deras munnar så att de skall dansa "vackert", vi gör allt under press för vår egen framgång. Vi blir rädda och arga när vi misslyckas, då slår vi dem mer och drar ihop dem med ännu fler linor.
Efter ett liv som slav mår deras kroppar och själar inte längre bra och vi har ingen användning ifrån dem, så de får till sin glädje avsluta sitt liv här på jorden, om de inte säljs vidare som unghästar med falska papper dvs.
Hur kan vi tillåta detta?
/Madde
Kommentarer
Postat av: Iida
Cause we are afraid and there is no-one here to teach us, how to let go of our fear or what to do. So we refelct the fear outside ourselves and make others afraid of us...just to protect ourselves from getting hurt. Simply put.
But, Madde...WONDERFUL picture! (:
Postat av: Trying
Läste första inlägget och jag älskar dej redan!
Postat av: Madde
Iida: You have so right, and it is really sad! We should listen more on our animal friends and let them teach us! Aww thank you, a pretty old picture of me and Hymra ;D
Trying: Åhh tack, det värmer att höra!
Trackback
