This is honna hurt, episode 2
/Madde
Stay close to me
Har äntligen varit hos min älskade vän nu! Hon stod i deras lilla gräsvänjar-hage vid grinden tillsammans med de andra hästarna och väntade. Jag och Madde, "stallägaren", flyttade över dem till lösdriftshagen och pratade lite häst. Hon hade skaffat cavalloboots till sin häst som nu sprang runt som en (glad) galning i hagen! Himla kul att det fungerar. Jag gick sedan till rundcorallen med Hymris för att påbörja behandlingen. Herrejävlar hur hovarna ser ut, och vart tog strålarna vägen?! Aja hoppas jag får ordning på det nu, skall införskaffa stråltryckarsulorna så får hon ha bootsen på i hagen ett tag.
Hymra var oerhört sammarbetsvillig idag. När jag tex släppte henne lös för att hon skulle gå ut genom grinden så att jag kunde stänga innan de andra hästarna följde med, så gick hon inte till gräset som hon brukar, utan vände sig om och stod lugnt och stilla och väntade på mig! Hon stod även stilla sedan när jag skulle borsta henne (löst), inget gräsätande då heller. Kanske är det inte helt tokigt med en dryg Madde ibland ändå? Eller jo, när det kommer till fötterna är hon hopplös ;) Jäkla Madde! (Kan tilläga med att jag syftar på mig, inte stallägaren nu!). NT-dry var iallafall jätte-enkelt att ha på, men får dock köpa en ny hovkrats med borst imorgon så blir det ännu lättare. Hovkratsar har en tendens att alltid försvinna?
/Madde
En liten tanke
När ryttarnas kommentarer efter varje träning och tävling låter "jag är missnöjd, hästen lyssnade inte på mig alls", svårdom efter svårdom hörs under träning / tävling så börjar åtminstånde jag att fundera på , varför gör ni det här? Om ridningen tagit över hästen och prioriteras som det viktigaste, om allt som betyder är att du, skall bli bättre, att du skall lyckas och att du skall vinna, så borde kanske du ta dig en liten tankeställare. Är det inte hästen som är "huvudnumret", som är det viktigaste? Skall det inte vara roligt att vara tillsammans med hästen? Vad spelar det egentligen för roll om du kommer sist eller först, är inte en runda där hästen och människan har roligt tillsammans - men kommer sist att föredra framför en runda där människan , ryttaren , får dra hästen runt banan. "Rida" hästen, och jobba den för en blå-gul rosett? Att hästen inte skulle ha gjort det om den inte hade tyckt att det var roligt tror jag inte ett dugg på. Är inte det föresten vetenskapligt bevisat nu? Vi utnyttjar hästens språk och flockbeteende istället för att lära oss det och kommunicera med honom/henne.
/Madde
Cause it makes me smile
De få minuterna jag hade lite energi igår ägnade jag åt att snabbt ta en liten bild, hade absolut ingen energi till att göra det bra utan det fick bli som det blev och här är resultatet! Urdåligt, men jag tror att det är skarmen med bilden. Jag inspererades av låten "skin" och det är nog främst därför jag trots att jag ser förjävloig ut, var osminkad, dålig kvalité på bilden osv. , publicerar den. "Let them know with all you've got that you are not your skin".
Den 9 juni , lördag , så skall hästarna ut på bete! Får se om det får bli en betesreducerare senare men jag testar utan först. Kanske är jag dum som gör det? Vad tycker ni, är betesreducerare en bra produkt? Det är iallafall klart nu att Karro & Opalen kommer och blir en del av vårat gäng igen! Eller ja, över sommaren åtminstånde. Men det skall bli superkul . ser verkligen fram emot en sommar med dem ute i skogarna. Kan det bli bättre?! Och jag är superglad över att Hymra och Opalen skall få träffa varandra igen , det svåraste med att flytta från Louise var nog trots allt att jag tog Hymra ifrån hennes vänner - bara sådär. För alltid?
Jag har inte haft någon ork alls att varken skriva texter eller äns ta mig upp ifrån sängen.. Dvs. jag har inte träffat Hymra på flera dagar! Efter att pappa har lagat tutan på bilen min idag så skall jag ta mig orken att åka dit. Längtar! Då skall jag också påbörja behandlingen med Hymras hovar och förhoppningsvis kan Hymra snart gå oömmat på allt underlag i alla gångarter igen!
/Madde
This is gonna hurt, episode 1
/Madde
Nikki sixx
Nikki Sixx är alltså bassisten som skapade Mötley Crüe, världens kanske mest ökända band, tillsammans med Tommy Lee. Droger, våld, sex, kaos är fyra saker som beskriver bandet alldeles ypperligt. Samtliga medlemmar var djupt beroende av alla sorters knark, och knarket dödade Sixx två gånger! Trots det är han levande..
Boken "The Dirt" är en biografi av Mötley Crüe där man får ta del av alla möjliga konstigheter dem hade för sig. "The heroin diaries" är Nikki Sixx egna biografi som innehåller dagboksanteckningar från de år han var som värst, samt kommentarer från nutiden av Nikki och nära och kära. Han har även skrivit en till bok "This is gonna hurt".
Bandet heter Sixx; A.M. (Nikki Sixx, Dj Ashba, James Michael) och låtarna är alltså baserade på böckerna och har samma namn. Ett tips från mig är att leta upp dem på spotify ochh lyssna från början. "X-mas in hell" som är introt är otroligt mäktig och den andra låten "Van nuy" smyger sig omärkbart in i låten. Helt otroligt. Nikki pratar i flera av låtarna, eller rättare sagt; läser upp sina dagboksanteckningar vilket gör låtarna otroligt mäktiga att lyssna på. James Michael som sångare i bandet är även otroligt duktig på att förmedla budskapet och känbslorna, trots att han inte är Nikki.
Jag har redan beställt The Dirt & The heroin diaries, när dem är klara så skall jag beställa den tredje boken. Kan knappt vänta till böckerna är i brevlådan! Det ryktas även om att han skall skriva två till böcker, och han håller redan på med både den tredje skivan och boken. Trots allt förflutna så inspererar den här mannen mig oerhört mycket. Han har verkligen gjort något med sitt liv nu! Helt ren och nykterist dessutom, det är inte dåligt jobbat av en heroinist!
Googla på allt som har med Mötle Crüe, Sixx Am osv att göra och låt er inspereras! Jag har nu bestämt mig för att ha "This is gonna hurt The documentaries" som följetång här på bloggen. Ett avsnitt varje onsdag, som sagt var - låt er inspereras!
/Madde
Rocketship
/Madde
Everybody gets high!
Merry Christmas.
That's what people say at Christmas, right?
Except normally they have someone to say it to.
They have friends and family,
And they haven't been crouched naked under a Christmas tree
with a needle in their arm like an insane person in a mansion in Van Nuys.
They're not out of their minds, they're not writing in a diary,
And they're definitely not watching their holiday spirit coagulate in a spoon.
I didn't speak to a single person today.
I figured why should I ruin their fucking Christmas.
I've started a new diary and this time I have a few new reasons.
One, I have no friends left.
Two, so I can read back and remember what I did the day before.
And three, so if I die, at least I leave a nice little suicide note of my life.
It's just me and you, diary. Welcome to my fucked up life.
Nobody would believe the shit that happens in my head, it's haunted.
Now that I've come down from the drugs
it seems like a sick play that I saw in a theater somewhere.
Thirty minutes ago, I could've killed someone.
Or better yet, myself."
"I don’t wanna die,
Out here in the valley
You don’t have to lie
I know that’s what I'll do
I don’t want my mom to know
That I never loved my life
And I sold my soul
Everybody gets high
Everybody gets low
Everybody gets bruised
Everybody gets sold
Everybody gets dark
Everybody unfolds
Everybody gets high
Everybody gets so low
And everyone’s eyes are blue
And everyone’s mouth is dry
And nobody wants to die in Van Nuys, Van Nuys"
"You can’t quit until you try
You can’t live until you die
You can’t learn to tell the truth
Until you learn to lie
You can’t breathe until you choke
You gotta laugh when you’re the joke
There’s nothing like a funeral to make you feel alive
Just open your eyes
Just open your eyes
And see that life is beautiful.
Will you swear on your life,
That no one will cry at my funeral?"
"Paint yourself a picture of what you wish you looked like
Maybe then they just might feel an ounce of your pain
Come into focus step out of the shadows it's a losing battle
There's no need to be ashamed
Cause they don't even know you all they see is scars
They don't see the angel living in your heart
Let them find the real you buried deep within
Let them know with all you've got that you are not your skin
And when they start to judge you show them your true colors
And do one to others as you'd have done to you just rise above this
Kill them with your kindness ignorance is blindness
They're the ones that stands to lose
Cause they don't even know you all they see is scars
They don't see the angel living in your heart
Let them find the real you buried deep within
Let them know with all you've got that you are not your skin
Well they don't even know you all they see is scars
They don't see the angels living in your heart
Let them find the real you buried deep within
Let them know with all you've got that you are not your skin"
/Madde
Körkort!
Igår fick jag även mitt efterlängtande "NT-dry" som förhoppningsvis kommer att hjälpa Hymra med hennes strålröta, skall testa det senare idag. Om jag är riktigt duktig så kanske jag dokumenterar hela behandlingen också!
/Madde
Smått och gott
När jag kom in till väntsalen var jag inte nervös alls, man kan ju alltg göra om provet.. Men sen kom det fler och fler och när en kille som att bredvid mig började att gråta så blev det svårt.. Han smittade av sig och ett helt gäng satt och grät, galet! Jag som inte klarar av när folk gråter och börjar oftast att gråta själv, blev ju helt förstörd. Inte för att jag var nervös (vilket jag inte var), men för att dem grät! Provet gick iallafall bra och jag blev godkänd! Superkul att ha det avklarat. Nu är det bara uppkörningen kvar!
Idag
Idag var vi iväg för att kolla på katter, tänker inte avslöja allt för mycket mer än att jag blev ordentligt nerkärad i allihop! Får se hur det blir med det, vi skall dit igen och kolla iallafall. Jättekul även det!
Sen så kan jag ju avslöja att jag har funderinga på att ta hem en/två hundar från rumänien. Dock inte förän huset är klart och jag märker att det fungerar. Vore underbart att få hjälpa någon/några av de stackars hundar som finns där!
/Madde
Internet
Jag ska till gävle direkt efter skolan idag föresten, varför kommer jag berätta sen tillsammans med allt annat. Men det ska bli riktigt roligt! Jag hoppas iallafall att jag kommer hem så pass tidigt att jag hinner skriva här. Annars får det bli sen när jag har tid..
/Madde
Skola
Imorgon jobbar jag 07:00 - 11:30 , efter det blir det hårdplugg även då. Antagligen så är trafikskolan stängd så jag får plugga hemma, men bättre det än inget alls. På fredag så åker jag till trafikskolan direkt när dem öppnar och sitter där så länge som möjligt. Kl 14:45 så har jag provet! Jag tror inte att jag kommer att bli godkännt men skall bli kul att iallafall få första gjort. Kanske blir lite mindre nervös andra gången då.
På lördag jobbar jag 07:00-11:30 och på söndag jobbar jag 07:00-16:00. Jobbigt men nödvändigt! Sen är det uppkörning som gäller på onsdag, herrejävlar vad nervös jag är.. Det är nog faktiskt större chans att jag klarar teorin än uppkörningen.
/Madde
Moral behavior in animals
/Madde
Är den lugna hästen deprimerad?
Forskningskollen: Är den lugna hästen deprimerad?
Ett intressant område inom hästforskningen, som får mycket fokus och där det förhoppningsvis kommer många studier framöver, är hästens välfärd. Exempelvis är ett intressant tillstånd att studera det lidande som kallas inlärd hjälplöshet.
Foto: Emma Rost
Inlärd hjälplöshet är ett tillstånd som finns både hos människor och djur, och det finns mycket forskning på andra djurslag än häst. Tillståndet uppkommer när en individ utsätts för stress eller obehag som den inte kan kontrollera, och det har likheter med depression och med posttraumatiskt stressyndrom hos människor.
En individ som drabbats av inlärd hjälplöshet saknar motivation, visar inte glädje och verkar deprimerad. Hästen svarar sämre på stimuli - exempelvis hjälper - och den likgiltighet som uppstår överförs även till andra liknande situationer och påverkar inlärningen negativt.
Hästen ger upp
Inom hästvärlden finns det träningsmetoder där inlärd hjälplöshet uppenbart är målet - hästen slutar att göra motstånd eftersom den inte kan undkomma och blir sedan "lätthanterlig". Ett extremt och tydligt exempel på detta är hobbling - när hästens ben binds ihop - som gör att hästen inte kan undkomma och därför "ger upp".
Forskarna är intresserade av att undersöka flera situationer för att se om de orsakar inlärd hjälplöshet - till exempel bremsning, vissa hjälptyglar, skarpt bett, hårt spänd nosgrimma, isolering från andra hästar samt drivning och förhållning samtidigt. Svårigheten är att hitta objektiva mått på hästens välfärd i en träningssituation. För att kunna förstå hur inlärd hjälplöshet uppkommer hos hästar i träning måste man först hitta sådana mått.
Säkra hästar kan vara deprimerade
Det faktum att hästar reagerar väldigt olika på en viss typ av träning kan tyda på att en del individer - de som blir passiva och verkar ha accepterat situationen - lättare drabbas. Forskarna spekulerar i om några av de "säkra" hästar som vi träffar på egentligen lider av denna psykiska åkomma. Det är viktigt att vara uppmärksam på de tysta och tillbakadragna individernas hälsa och välmående, likaväl som de som lever rövare och gör motstånd.
En häst som utsätts för den här typen av stress under en längre tid kommer att få fysiska problem - till exempel magsår, viktnedgång och nedsatt immunförsvar. I de tidiga studierna på området var det inte ovanligt att djuren i förlängningen dog i de fysiska sviterna av inlärd hjälplöshet. Det har visat sig att om hästen ges möjlighet att kontrollera åtminstone vissa faktorer i sitt liv - till exempel när den ska äta, vilka hästar den ska umgås med eller när den ska gå ut i hagen - kan den vara lättare att träna och att lära nya saker. Risken för att den ska må psykiskt dåligt minskar också.
När det kommer mer forskning på området skapar den förmodligen debatt i hästvärlden, men förhoppningsvis hjälper den även till att lära oss mer om hur hästen reagerar på träning - och hur vi kan förbättra våra träningsmetoder.
Referens:
Hall, C., Goodwin, D., Heleski, C., Randle, H. & Waran, N. 2008. Is there evidence of learned helplessness in horses? Journal of Applied Animal Welfare Science, 11:3, s. 249-266.
http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/forskningskollen-ar-den-lugna-hasten-deprimerad.htm
/Madde
Myskväll
Vi, jag och Hymra, lämnade inte hagen idag heller. Istället så gav jag först avmaskningen, för att sen stå och mysa med henne i timmar! Hon har börjat bli övertuff, mer än vanligt, mot de andra hästarna när jag är nära. Hon i princip attackerar dem, på längre avstånd än annars så att säga. Jag skall försöka ta reda på varför och se hur jag kan hjälpa henne med det. Visst är det gulligt att hon vill vara med mig men samtidigt så finns det något mer bakom det när det går så här "långt". Hur som helst så gosade vi massor, jag kollade även igenom nacken mm. genom "kiropraktorstyle", verkade fint! Jag skall försöka hinna att gå igenom hela henne på mitt sätt och behandla då jag vet att det finns mycket trauman och liknande.
Det måste vara något speciellt med det här avmaskningsmedlet förresten. Jag har aldrig varit med om att alla hästarna tigger så mycket. Hymra är ju jätteglad då hon får äta, de andra blir mindre glada eftersom dem blir utan trots att jag försöker smyga med det. Dem fick några morotsbitar idag iallafall som tröst.
/Madde