Långtur Barfota!
/Madde
Slavar
Våldet, blodet, skriken, kamperna...
Jag ser det varje dag, det finns här ibland oss - alltid.
Jag vill fly ifrån det men jag ser det överallt. Jag sätter mig i soffan för att rensa tankar och sätter på TV´n, men inte heller där kan jag gömma mig ifrån de. Våldet mot de vilsna själarna, våldet mot slavarna.
Jag känner några vänner, de är otroligt vackra, starka och kloka och allra främst underbart ärliga. Dessa underbara varelser katogeriserar vi idag under namnet hästar. De levde tidigare fritt bland ängar och berg, de var friheten själva. Men idag har vi människor kontroll över dem och fängslar in dem i burar, inhägnader och skiljer de från det viktigaste dem har, flocken.
Vi använder de som våra slavar, de skall tillfredställa oss för att vi skall nå framgång. De skall lyda minsta vink utan att protestera, gör dem inte det får dem stryk, eller under hästvärldens fina benämning "vi visar vilka som bestämmer". Vi stoppar i metall i deras munnar för att kontrollera dem, spänner fast en trästol över deras rygg och runt deras magar för att sitta kvar även då de protesterar. Vi drar ihop deras huvuden så att de enligt ryttarna själva "börjer fint på huvudet" med linor, och med andra linor hindrar vi dem från att protestera. Metallen skavar och smärtar illa i deras munnar, men vi har även en uppfinning för det. Vi snarar ihop deras munnar så att de inte skall kunna gapa av smärtan, för att dölja det. Vi sätter även metall på deras fötter, och klär benen med åtsittande plastskydd för att de skall hålla för våran igiala hantering och uttnyttning av dem. Givetvist skadar både metallskorna och plastskydden, och antagligen av vi kommit på nåt för att även dölja det.
Vi manar de över höga hinder, vi drar i deras munnar så att de skall dansa "vackert", vi gör allt under press för vår egen framgång. Vi blir rädda och arga när vi misslyckas, då slår vi dem mer och drar ihop dem med ännu fler linor.
Efter ett liv som slav mår deras kroppar och själar inte längre bra och vi har ingen användning ifrån dem, så de får till sin glädje avsluta sitt liv här på jorden, om de inte säljs vidare som unghästar med falska papper dvs.
Hur kan vi tillåta detta?
/Madde
Jag ser det varje dag, det finns här ibland oss - alltid.
Jag vill fly ifrån det men jag ser det överallt. Jag sätter mig i soffan för att rensa tankar och sätter på TV´n, men inte heller där kan jag gömma mig ifrån de. Våldet mot de vilsna själarna, våldet mot slavarna.
Jag känner några vänner, de är otroligt vackra, starka och kloka och allra främst underbart ärliga. Dessa underbara varelser katogeriserar vi idag under namnet hästar. De levde tidigare fritt bland ängar och berg, de var friheten själva. Men idag har vi människor kontroll över dem och fängslar in dem i burar, inhägnader och skiljer de från det viktigaste dem har, flocken.
Vi använder de som våra slavar, de skall tillfredställa oss för att vi skall nå framgång. De skall lyda minsta vink utan att protestera, gör dem inte det får dem stryk, eller under hästvärldens fina benämning "vi visar vilka som bestämmer". Vi stoppar i metall i deras munnar för att kontrollera dem, spänner fast en trästol över deras rygg och runt deras magar för att sitta kvar även då de protesterar. Vi drar ihop deras huvuden så att de enligt ryttarna själva "börjer fint på huvudet" med linor, och med andra linor hindrar vi dem från att protestera. Metallen skavar och smärtar illa i deras munnar, men vi har även en uppfinning för det. Vi snarar ihop deras munnar så att de inte skall kunna gapa av smärtan, för att dölja det. Vi sätter även metall på deras fötter, och klär benen med åtsittande plastskydd för att de skall hålla för våran igiala hantering och uttnyttning av dem. Givetvist skadar både metallskorna och plastskydden, och antagligen av vi kommit på nåt för att även dölja det.
Vi manar de över höga hinder, vi drar i deras munnar så att de skall dansa "vackert", vi gör allt under press för vår egen framgång. Vi blir rädda och arga när vi misslyckas, då slår vi dem mer och drar ihop dem med ännu fler linor.
Efter ett liv som slav mår deras kroppar och själar inte längre bra och vi har ingen användning ifrån dem, så de får till sin glädje avsluta sitt liv här på jorden, om de inte säljs vidare som unghästar med falska papper dvs.
Hur kan vi tillåta detta?
/Madde
Filmer från Ramshyttan
Idag så blev jag och Hymra upphämtade av vår skjuts! Lastningen gick super, hon traskade in utan några som helst problem. Väl hemma så backade hon lugnt ur transporten, väntade även på mig. När jag släppte ut henne till hagen så gick hon lugnt till sina kompisar, åhh vad glada dem blev allihop! De tre stod i en ög och kliade på varandra, pussades och var allmänt mysiga, och vet ni va? Hymra tog inte bak ögonen en endaste gång, skrek inte heller, hon har nog saknat sina kompisar! Nu i helgen kommer även ligghallen att bli klar, skall bli spännande att få se den, och få se vad hästarna tycker om den.
Jag har även ett par filmer från min tid i Ramshyttan som jag tänkte dela med mig av här! Filmade från mobilen och snodd från min facebook, menmen, bättre än inget alls. (filmerna är publicerade utan inbördes ordning).
"Tog med Bebis (Phoenix, 1 1/2 årig hingst) på lite äventyr! Först besökte vi stallet och lyfte lite fötter samt försökte att stå i uppbindningsspiltan vilket var supersvårt! Sen så gick vi ända tillridbanan där jag släppte honom löst, detta är några minuter efter jag släppt honom. Första gången på riktigt i paddocken, om man inte räknar med den gången vi släppte alla hästar i paddocken hehe. Det gick super iallafall, blev även mycket mer lek än vad som synns i videon. Och är det inte coolt, min lilla bebis är stencool med ett gul-svart paraply?!"
"5 dagar efter ankomst, andra gången vi lämnar hagen. Vi gick ut på en skogspromenad och hon fick vara lös! Iida (http://hobuneronja.wordpress.com/) rider Monadis framför."
" 2 dagar efter ankomst, första gången vi lämnar hagen. Detta är när jag precis släppt henne lös och vi undersöker paddocken! "
/ Madde
Jag har även ett par filmer från min tid i Ramshyttan som jag tänkte dela med mig av här! Filmade från mobilen och snodd från min facebook, menmen, bättre än inget alls. (filmerna är publicerade utan inbördes ordning).
"Tog med Bebis (Phoenix, 1 1/2 årig hingst) på lite äventyr! Först besökte vi stallet och lyfte lite fötter samt försökte att stå i uppbindningsspiltan vilket var supersvårt! Sen så gick vi ända tillridbanan där jag släppte honom löst, detta är några minuter efter jag släppt honom. Första gången på riktigt i paddocken, om man inte räknar med den gången vi släppte alla hästar i paddocken hehe. Det gick super iallafall, blev även mycket mer lek än vad som synns i videon. Och är det inte coolt, min lilla bebis är stencool med ett gul-svart paraply?!"
"5 dagar efter ankomst, andra gången vi lämnar hagen. Vi gick ut på en skogspromenad och hon fick vara lös! Iida (http://hobuneronja.wordpress.com/) rider Monadis framför."
" 2 dagar efter ankomst, första gången vi lämnar hagen. Detta är när jag precis släppt henne lös och vi undersöker paddocken! "
/ Madde
Vilda - tama, djur- växter och människa
Jag är så otroligt less på hur vi grupperar allt levande och "dött". Hur vi skiljer de tama mellan de vilda, djur och människor osv.. Är det bara jag som ser sambandet mellan alla oss? Viljan och kärleken inom oss som alla bär? Är vi människor gudar som härskar över djuren? Är vi intelligentare, mer värda och bättre än de andra på alla sätt och vis? Och är vi dem ända som har känslor? Och djuren och växterna, är de verkligen helt utan känslor och intelligens?
Varför skulle vi vara bättre?
När jag var utomlands för ca 1 1/2 år sedan, så träffade jag på en flock vilda vattenbufflar. En av dessa kom jag närmare med och vet ni vad? Vi båda kunde kommunicera med varandra, för som jag ser det är vi alla själar placerade i olika kroppar. Han litade så pass mycket på mig att han stod och vidrörde mig, och han lät mig röra honom. Han delade framförallt med så mycket kunskap till mig. Han berättade hur lika vi alla var innerst inne och att vi alla har ett stort samband, själen.
Vi ska inte låta våra kroppar begränsa oss, vi skall leva och känna. Låt inte heller de andras yttre begränsa er, lev.
Varför kan vi då inte förstå att vi inte är gudar som är bättre än alla de andra, och att vi inte är de ända som kan känna och tycka. Varför skall de få lida av den enorma egoism vi bär på? Kan vi inte acceptera att vi är vi, och vi är likvärdiga allesammans. Vad ger oss rätten att slå? Vad ger oss rätten att härska? Vad skiljer oss mellan de? Inget.
Inget mer än vår egoism
/Madde
The Power
/Madde
Tränar man fram vänskap?
Här är min åsikt om det hela… Jag respekterar er åsikt om ni respekterar min. Jag tål dock diskussion! Vill inte heller att någon ska ta detta personligt utan det här är hur jag ser på saken, dvs. mina åsikter och erfarenheter.
Som ni säkert redan vet så tror jag inte på dominansförhållanden. Jag tror inte på att flocken är uppbyggd på så sätt att det finns en ranghög häst som är ledare över alla de andra och att de hästarna lyder minsta lilla vink från ledaren. Varför skulle de då leva i flock? Det skulle vara onödigt, så då borde de egentligen vara ensamdjur.
Alltså måste varje häst ha en uppgift, och då kan väl inte en hästs uppgift vara att ge order och bestämma över alla de andra?
Nu var det ju inte flockens struktur jag skulle skriva om, utom hur vida man tränar fram vänskap eller inte. Men min åsikt om flockens struktur ligger till grunden till min åsikt om huvudämnet.
Jag anser att vänskap är ingenting som tränas fram. Möter jag en schysst tjej/kille på stan eller någon fest så tänker jag ju inte "den vill jag bli vän med, jag börjar med 7 games. Den måste ju domineras av mig för att gilla mig". Lika lite så tänker jag så gällande hästar. Jag blir inte vän med någon för att jag dominerar den och för att den lyder minsta lilla vink. Jag blir inte heller vän med den efter en mängd träningspass.
Man tränar inte någon att bli ens vän.
Vänskap byggs upp utav kärlek, ömsidighet, tillit och respekt vilket jag anser att det ej finns i dessa träningsmetoder. Med respekt menar jag inte att någon skall vara underordnad någon annan, och vara rädd för den och därför också lyda dens order. Det är inte det respekt är för mig. Respekt är att inte dominera någon, utan rätt och slätt, att visa respekt.
Som ni säkert redan vet så tror jag inte på dominansförhållanden. Jag tror inte på att flocken är uppbyggd på så sätt att det finns en ranghög häst som är ledare över alla de andra och att de hästarna lyder minsta lilla vink från ledaren. Varför skulle de då leva i flock? Det skulle vara onödigt, så då borde de egentligen vara ensamdjur.
Alltså måste varje häst ha en uppgift, och då kan väl inte en hästs uppgift vara att ge order och bestämma över alla de andra?
Nu var det ju inte flockens struktur jag skulle skriva om, utom hur vida man tränar fram vänskap eller inte. Men min åsikt om flockens struktur ligger till grunden till min åsikt om huvudämnet.
Jag anser att vänskap är ingenting som tränas fram. Möter jag en schysst tjej/kille på stan eller någon fest så tänker jag ju inte "den vill jag bli vän med, jag börjar med 7 games. Den måste ju domineras av mig för att gilla mig". Lika lite så tänker jag så gällande hästar. Jag blir inte vän med någon för att jag dominerar den och för att den lyder minsta lilla vink. Jag blir inte heller vän med den efter en mängd träningspass.
Man tränar inte någon att bli ens vän.
Vänskap byggs upp utav kärlek, ömsidighet, tillit och respekt vilket jag anser att det ej finns i dessa träningsmetoder. Med respekt menar jag inte att någon skall vara underordnad någon annan, och vara rädd för den och därför också lyda dens order. Det är inte det respekt är för mig. Respekt är att inte dominera någon, utan rätt och slätt, att visa respekt.
Däremot så kan man träna sig själv att kommunicera med hästarna, vilket man lär sig om man lyssnar till dem. Med detta menar jag att man själv jobbar på något man har svårt med, t.ex. tålamod, balans osv. Då är det sig själv man tränar, och inte hästen, för varför skall den anpassa sig till våra svagheter och offra sin frihet?
/Madde
/Madde
Dominans?
Dominans och rang är något som det talas mycket om idag, existerar det, eller existerar det inte?
Jag har beslutat mig för att försöka skriva ned min syn på det då väldigt många undrar hur jag ser på det och främst, varför?
Enligt teorin om att dominans existerar så menar man att flocken består utav en ledare som är den ranghögste hästen och får de andra att lyda utan problem. Den består också utav de mindre ranglåga vars uppgift är att bli dominerade?
Man menar också att alla vill vara ledare, vilket är anledningen till att man som människa måste vara ranghög så att inte hästen tar över, men att när hästen blivit tränad (?!) till att bli dominerad så trivs den med det för att de egentligen är ganska lata och gillar att bara följa med…
Jag har en helt annan syn om det. Om det faktiskt hade varit så att flocken består utav en ranghög ledare som får de andra ranglåga hästarna att lyda minst vink, varför skulle dem då leva i flock? Då skulle de väl egentligen vara ranghöga djur som lever enskilt? För till vilken nytta skall ledarhästen dominera de andra? Vad har dem då för nytta?
Nej, det måste handla om att alla hästarna samarbetar. Att alla har en roll och en uppgift.
Ett exempel kan vara spejaren som har till uppgift att upptäcka faror och varna flocken, en annan kan vara försvararen som försvarar flocken mot faror om spejaren "misslyckas" med sin uppgift. Det finns också minnesbärare, omhändertagare, fostrare osv. Nu har alla i flocken en mening och en chans att överleva, men dominansen då? Om det hade funnit dominans så hade det hindrat varje häst i flocken från dess uppgifter och de hade ej klarat att överleva. Man kan ju också se det ganska logiskt, vem dominerar sin vän?
Men vilka dominerar då?
Jo, de rädda och osäkra dominerar, dvs. vi människor.
Vi är rädda att misslyckas, eller ibland helt enkelt rädd för hästen, och därför väljer vi att dominera istället för att ta itu med problemet. För när vi dominerar så får vi våra viljor igenom, vi blir "bäst" och vi känner makt, - tror vi
/Madde
Jag har beslutat mig för att försöka skriva ned min syn på det då väldigt många undrar hur jag ser på det och främst, varför?
Enligt teorin om att dominans existerar så menar man att flocken består utav en ledare som är den ranghögste hästen och får de andra att lyda utan problem. Den består också utav de mindre ranglåga vars uppgift är att bli dominerade?
Man menar också att alla vill vara ledare, vilket är anledningen till att man som människa måste vara ranghög så att inte hästen tar över, men att när hästen blivit tränad (?!) till att bli dominerad så trivs den med det för att de egentligen är ganska lata och gillar att bara följa med…
Jag har en helt annan syn om det. Om det faktiskt hade varit så att flocken består utav en ranghög ledare som får de andra ranglåga hästarna att lyda minst vink, varför skulle dem då leva i flock? Då skulle de väl egentligen vara ranghöga djur som lever enskilt? För till vilken nytta skall ledarhästen dominera de andra? Vad har dem då för nytta?
Nej, det måste handla om att alla hästarna samarbetar. Att alla har en roll och en uppgift.
Ett exempel kan vara spejaren som har till uppgift att upptäcka faror och varna flocken, en annan kan vara försvararen som försvarar flocken mot faror om spejaren "misslyckas" med sin uppgift. Det finns också minnesbärare, omhändertagare, fostrare osv. Nu har alla i flocken en mening och en chans att överleva, men dominansen då? Om det hade funnit dominans så hade det hindrat varje häst i flocken från dess uppgifter och de hade ej klarat att överleva. Man kan ju också se det ganska logiskt, vem dominerar sin vän?
Men vilka dominerar då?
Jo, de rädda och osäkra dominerar, dvs. vi människor.
Vi är rädda att misslyckas, eller ibland helt enkelt rädd för hästen, och därför väljer vi att dominera istället för att ta itu med problemet. För när vi dominerar så får vi våra viljor igenom, vi blir "bäst" och vi känner makt, - tror vi
/Madde
No arms, no legs, no worries!
/Madde
Komprisation
Jag är helt säker på att många av er som har en villkorslös och kravfri relation tillsammans med sin häst har fått det problemet att man tillsammans med hästen måste utföra något utan vilja. Det kan vara verkning, veterinärt eller akut lastning av en akut anledning - eller något annat.
Hur skall man då reagera och aggera?
Man vill ju egentligen inte utan hästens vilja, hur skall man då lösa det? Kommer hästen att hata en och lämna en?
Jag kan inte svara för alla fall, men nästan alltid går det att komprisera - ett ord jag avskyr i ridsamanhang då det för mig har den betydelse att "komma på en annan väg till tvång". Men det finns faktiskt tillfällen då jag kan föreslå att man kompriserar med hästen.
Jag kan ta ett exempel:
En dag när jag jobbade behövde jag spola av en häst då den hade sår som behövde rengöras akut. Jag frågade henne en gång om hon ville följa med in till spolspiltan, men hon sa nej. Jag accepterade det och visste sen tidigare att hon vägrar gå in där och hon har flera gånger varit nära döden i spolspiltor, så för mig är det oacceptabelt att få in henne där utan hennes vilja. Men benet behövde spolas och det var snabbt, vad gjorde jag då? Jo jag tog givetvist ut slangen från spolspiltan och spolade hennes ben utanför spolspiltan, vatten får man alltid bort på ett eller annat sätt. Vi komprissade, hon behövdes spolas akut och hon ville inte gå in i spolspiltan av sina skäl, men vi klarade oss igenom det på ett bra sett och båda var nöjda.
Det jag vill komma fram till är att ifall du verkligen är tvungen till något, tänk om och försök komprissa för problemen går oftast att lösa på ett bra sätt.
Delar morot med Hymra
/Madde
Hur skall man då reagera och aggera?
Man vill ju egentligen inte utan hästens vilja, hur skall man då lösa det? Kommer hästen att hata en och lämna en?
Jag kan inte svara för alla fall, men nästan alltid går det att komprisera - ett ord jag avskyr i ridsamanhang då det för mig har den betydelse att "komma på en annan väg till tvång". Men det finns faktiskt tillfällen då jag kan föreslå att man kompriserar med hästen.
Jag kan ta ett exempel:
En dag när jag jobbade behövde jag spola av en häst då den hade sår som behövde rengöras akut. Jag frågade henne en gång om hon ville följa med in till spolspiltan, men hon sa nej. Jag accepterade det och visste sen tidigare att hon vägrar gå in där och hon har flera gånger varit nära döden i spolspiltor, så för mig är det oacceptabelt att få in henne där utan hennes vilja. Men benet behövde spolas och det var snabbt, vad gjorde jag då? Jo jag tog givetvist ut slangen från spolspiltan och spolade hennes ben utanför spolspiltan, vatten får man alltid bort på ett eller annat sätt. Vi komprissade, hon behövdes spolas akut och hon ville inte gå in i spolspiltan av sina skäl, men vi klarade oss igenom det på ett bra sett och båda var nöjda.
Det jag vill komma fram till är att ifall du verkligen är tvungen till något, tänk om och försök komprissa för problemen går oftast att lösa på ett bra sätt.
Delar morot med Hymra
/Madde
Inspiration
Jag sitter för tillfället och läser igenom min DV (dayviews.com). Det kanske låter lite konstigt men jag inspereras faktiskt av en text jag skrivit för ca 1 år sedan, och jag vill jätte gärna dela den med er! Tror faktiskt att visdomen bakom den kan behövas nu i kylan och mörkret, hoppas verkligen på att det snart kommer lite snö så att det blir ljusare!
Ställ dig upp, gå ut och slut ögonen.
Skrik allt du kan för sorg, skrik för all smärta
och när det tystnar så skrik och tjoa för all lycka och all glädje.
Släpp dina känslor fria och känn de rusa igenom don kropp.
Andas ut den kyliga luften och öppna ögonen, fan vad bra jag är.
/Madde
Ställ dig upp, gå ut och slut ögonen.
Skrik allt du kan för sorg, skrik för all smärta
och när det tystnar så skrik och tjoa för all lycka och all glädje.
Släpp dina känslor fria och känn de rusa igenom don kropp.
Andas ut den kyliga luften och öppna ögonen, fan vad bra jag är.
/Madde
