Idag så kom jag hem tidigt, eller jag tog mopeden från resecentrum och körde direkt till Hymra. Klockan var väl runt 12:30, jätte härligt att vara hos henne så tidigt och ha hela dagen på mig. Jag tog med repgrimman och det långa ledrepet till hagen och ropade på Hymris, dem kom hela bunten och jag kliade dem alla lite granna. Jag frågade sen ifall Hymra ville följa med mig och ifall jag fick sätta på henne repgrimman, och det fick jag. Vi gick ut ur hagen, och Hymra var jätte duktig med grinden, liksom "följde" med som jag innan berättat om. Sen så gick vi ner till byn, och hon stannar inte längre där, hon ville följa med och var på tophumör! :) Så kul det kändes. Vi tog grusvägen ner mot kossorna och hon traskade på som bara den, var verkligen superposetiv. Har ju berättat innan att hon stanna när inte annan häst är med då hon helt enkelt vill ha koll på flocken nu när hon är ute på sommarbetet och inte är lika "trygg" där som hemma. Missförstå mig inte nu, hon är inte stressad och misstrivs inte, men ja det är lite svårt att beskriva. Men idag så följde hon mer än gärna med,  nån gång stannade hon och tvekade lite. Ville tänka lite, vågade hon lämna flocken ensamma, och vågar man lämna den tvåbente typen ensam? Jag stannade med henne och gav henne tid, hon måste inte följa med mig, det är frivilligt och hennes val. Jag började sen att gå ända tills strax innan ledrepet skulle ta slut och då stannade jag och frågade igen ifall hon ville följa med mig. Gulligt nog så kom hon travandes med mig och ville absolut utforska miljöer med mig. Det är ingen utrpressning eller liknande ifall jag får det att låta som det absolut inte, ledrepet får aldrig vara sträckt och ingen skall bli tvingad till något. Ledrepet är också ganska långt, 22ft har jag för mig, allt för att hon skall få vara så "fri" och kunna röra sig som hon själv vill. Helst vill jag ha henne löst, men när vi är ute bredvid tågräls, alternativt redan gått över en tågräls så vill jag inte riskera att något händer.

Hur som helst vi traskade på, båda hur glada som helst, när vi var uppe och gick bredvid tågrälsen så kom det ett tåg, men det gick superbra, reagerade inte alls. Men vi stannar alltid vid tåg, en vanesak helt enkelt. Tror till och med att jag stannar utan häst när jag möter tåg, haha, har blivit så bara. Vi tänkte ta den "korta" turen idag, dvs höger efter vi gått över tågrälsen och sen går man ett varv runt byn där hon står kan man säga, tar kanske 40 min att gå? Men efter ett tag såg vi en liten stig in i skogen så vi svängde av där och följde den. Det var inte mycket till stig, ibland inget alls, men vi kom iallafall fram till ett par skogsängar efter ett tag. vi fortsatte att gå där och kom tillslut in i skogen igen efter ett bra tag. Åh vad fint det var på skogsängarna, och solen verkligen lyste. Efter ett tag kom vi in i skogen igen och efter tag kom vi in på en stig där vi försökt gått innan men den tar slut så fort, så vi tog den vägen ut och hamnade på grusvägen igen. Så vi följde grusvägen och gick den väg vi "planerat" innan hem. ÅH vad mysigt det var, vi var ute över 1h tillsammans. Vi sprang en hel del och det var verkligen hur kul som helst. Hon var lungn också, tyvärr blev hon skrämd ett par gånger när vi kom in till byn igen, så hon var lite "på tå", men sånt händer, inget fel med det.
 
När vi var tillbaka så släppte jag in Hymra och sen satt jag och bara njöt av livet och av utsikten ett tag. Just detta påminner mig om ett ämne jag skall skriva om, kanske kommer det upp idag ifall jag har tid. Skall dock städa och sen bjuda hem lite vänner, men kanske! Det handlar iallafall om att ha tid med sin häst. Det finns faktiskt folk som inte är hos sin häst mer än ca en gång i veckan eller något?! Helt galet, verkligen. Är det så, så tycker jag att man skall låta hästen få ett värdigt hem, jaja en text om det kommer!


Påväg till grusvägen från skogen, mobilbild :)



/Madde