Efter att ha läst Matildas inlägg "olika" så blev jag genast inspererad till att skriva lite om det, på mitt sätt från min synvinkel. Hennes första stycke fick mig att skratta, för vet ni vad?, vår hästhållning skiljer sig oerhört mycket från varandra - samtidigt vi är så lika. Vi båda kämpar för jämlikhet och för att förstå våra hästar.
Att vi sedan gör det på så olika sätt har för mig ingen betydelse, för mig finns inga rätt och inga fel, så länge man lyssnar till sina vänner så är det så vackert det skall vara.

Jag är trött på all generalisering, trött på att de som inte kan se allt med öppna ögon. Jag lever mitt s.k indian liv, lever med naturen och djuren och skulle aldrig ens kunna döda en fluga, men betyder det att jag är bättre än dem med annan filosofi? Betyder det att det är den ända rätt vägen att gå?
För mig är svaret självklart, nej! Jag tror att det finns lyckliga hästar som rids, att det finns lyckliga hästar som körs. För det är inte en häst i pratar om, lika lite som att det är en människa vi pratar om, varje häst och människa är en egen individ med egen vilja så det hade varit ganska orealistiskt om det bara funnits en väg att följa.

Med tanke på min filosofi om "djurhållning" så förvånar jag nog er med mitt yrke. Jag, Madde, jobbar i ett travstall. Betyder det att jag plågar hästarna? Att jag slår dem och tvingar dem springa? Det är förmodligen ni som skall avgöra det men för er som tror det, er trångsynhet gör mig väldigt ledsen. Varför göra något vackert, fult och hemskt? Vad grundar ni egentligen er synpunkt på?
Jag VET att det finns oerhört mycket hemskt inom trav, lika mycket som det gör inom western, ridsport, NH, trickträning osv. Men det behöver inte vara så.
De dagar jag jobbar där så ger jag dem ledigt, ser till att de får leka av sig i hagarna, har fri tillgång på hö/hösilage och får färskt vatten. Jag ser dem som behöver synas, leker med dem som behöver en kamrat.
Jag ser till att dem är friska och glada och det ser jag inget dåligt i, gör ni?
Men det är ju trav, så det är klart att alla misshandlar hästarna..

                      
 
Det jag vill komma fram till med denna text är att saker blir vad ni gör dem till.

"An old Cherokee was teaching his grandson about life. "A fight is going on inside each one of us," he said to the boy. "It is a fight to the death, and it is between two wolves.

"One is darkness -- he is anger, envy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.

"The other is enlighted -- he is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith.

The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather, "Which wolf will win?"

The old Cherokee simply replied,
"The one you feed."

/ Madde