Presentation
Mitt namn är Matilda Forsstedt. Jag är en helt vanlig tjej som bor i Borlänge, och här har jag bott i hela mitt liv för er som var intresserade av det. Jag har ingen egen häst, men däremot så har jag fått den underbara chansen att få ha en medryttarhäst. Så den ponnyn som jag tar hand om 4-5 dagar i veckan heter Merrie Medalist, även kallad Billy. Billy är av rasen New Forest och är 137,4 cm i mankhöjd, han är född, uppvuxen och inriden i England på stuteriet Merriestud. Billy har haft flera medryttare under sitt 23åriga liv, han har även gått långt inom hoppningen - Faktiskt ända till New Forest SM och kommit tvåa i hopptävlingarna där.
Billy är en underbar ponny, en genomsnäll barnponny som drar på järnet och busar till tusen om han märker att ryttaren klarar av det. Han har lätt för att stänga in sig i sig själv, tyvärr. Men är för övrigt en väldigt utåtriktad, glad ponny. Billy har även väldigt lätt för att bli tjock, vilket gör det väldigt svårt att hålla honom i rätt kondition och har bidragit till en svankrygg. Men han lider inte av det och ska inte ut och tävla utan bara tränas ifrån marken eller vara ute och lufsa i skogen. Skönhet på bilder är inte det viktigaste, han är vacker i mina ögon. (sen så får resten utav mänskligheten avsky honom om dom så skulle vilja)
Och med dom orden så dras man in på nästa samtalsämne. Vilket är just lösträning. Det är en form av träning som jag precis har börjat med, och det passade mig och Billy riktigt bra. Lösträningen är tyvärr någonting som ofta kopplas ihop direkt med "Natural Horsemanship", och det är någonting som kopplas vidare till personer som avskyr tävlingsryttare och dylikt. Men det stämmer inte in i det här fallet, skulle jag ha möjlighet så skulle jag vara ute och tävla inom terrängritt och hoppning. Min form av lösträning handlar mer om trickträning och kropsspråk, det är att jag försöker bli bättre på att uttrycka mig till hästen via kroppen och använda minimalt med ord.
"Och vad tycker Billy om att tricktränas då?" Är en fråga som jag ofta får, ifrån dessa "NH-fantaster" som tror sig veta bäst och gillar att peka sitt finger mot alla som inte har samma filosofi som dom. (nej, nu menar jag inte alla som "håller på" med NH, utan endast dessa besserwissrar inom den "världen") Mitt svar på den saken är att - Jag tror att han gillar det. Bara för att eran häst/ponny inte tycker att det är kul att få lära sig tricks och få beröm så betyder det inte att Billy avskyr det som pesten. Hästars personligheter finns i fler varianter än vad Billy har hårstrån på kroppen. Vissa hästar brinner för att springa fort, vissa älskar att susa över hinder och vissa älskar att göra "sin" människa glad och få beröm. Billy är en sådan "Jag vet att jag är snyggast och bäst"-ponny om man ska klassifiera honom. Han älskar att visa upp sig och springer mer än gärna runt med krökt nacke och luftiga steg.
Det är väl min "filosofi" eller vad man nu ska kalla det, jag försöker anpassa mig till hästen och göra det som jag anser verkar vara bäst i den situationen som kommer. Precis som vilken vanlig människa som helst. Jag tänker inte sitta här och döma (exempelvis) travsporten för att den är annorlunda i jämfört med min sport. Men nu så vill jag inte ha någonting om detta i kommentarsfältet (om någon nu skulle få för sig att kommentera) så jag avslutar just detta lilla ämne med orden; Det finns djurmisshandlare i alla sporter, men det finns även guldkorn som tar hand om sina hästar superbra!
När jag inte är hos Billy, så är jag endera hemma eller så är jag i det andra stallet - Nämligen ridskolan Borlänge Ridklubb! Där är jag medlem i USEK och försöker hjälpa till så fort som jag har tid, jag rider även lektioner där varje måndag. Det är någonting som jag rekommenderar för alla personer, bara för att man har en privathäst så borde man inte ge upp ridskolorna. För det är ett riktigt bra sätt att utvecklas och framförallt få fram en fin variation på vad man rider för sorts hästar. Där är jag även stallvärdinna, så jag arbetar och hjälper till med knatteridning och leder hästar så fort som jag har tid. Ridläger hjälper jag också till på och hoppas på att få rida på D-ponnyn Hot News i sommar, som är min favorit där.
HT och jag har många minnen tillsammans, eller ja, jag har många minnen med honom. Han är en utav de två ponnyer som jag faktiskt älskar och skulle göra nästan vad som helst för. Honom har jag gillat till och från när jag var liten, ni vet sådär som man gör när man är 7-8 år? Men när jag fyllt 11 så började jag gilla honom riktigt mycket. Jag gillade honom sådär på avstånd och tillbringade varje liten stund i stallet med honom, önskade honom på lektionerna och liknande. Sen år 2009 så blev jag skötare på honom. men det varade bara i några månader för när jag blev medryttare på Billy i början av 2010 så fanns det inte tid över för att ha en sköthäst samtidigt som en medryttarhäst. Men det dämpade inte mina känslor för honom, den sommaren så arbetade jag på ridlägren varje dag, men tyvärr så var jag inte snabb nog om att fråga om honom så han blev bortlovad till någon annan. Men lyckan stod på min sida och jag fick ha honom en vecka i augusti.
Efter den veckan, efter att jag vart skötare på honom, så visste väl dom flesta på ridskolan att jag gillade honom väldigt mycket. Jag fortsatte gilla honom, under vinterlovet när hela ridskoleanläggningen skulle flyttas så fick hästarna ett lite längre vinterlov innan verksamheten togs i bruk. Och det var jag som fick vara den lyckliga tjejen som fick ta hand om HT och motionera honom under ca två veckor. Helt underbart var det, och runt den här tiden så lärde jag även känna hon som tävlade HT under hans ungdom, Malin Lindmark! Hur kul som helst att få se gamla bilder på dom, men ni får väl erkänna - Ser han ut att vara 19?
Och nu, i Juni så hade jag den stora lyckan att få tävla honom en gång i dressyr. Inte direkt för att det gick bra för oss, det gick faktiskt urkasst - Jag kom näst sist! (före den som hoppade ut ifrån banan haha!) Det var mest för att jag var jättenervös, HT kände av det och blev spänd och när vi kom in på banan så var domarbåset så läskigt så att han nästan satte sig ner. Först så försökte jag bråka lite på honom och få honom att sluta vara rädd, men när jag kände att det inte blev bättre så red jag igenom programmet med lite halvlånga tyglar och fokusering på rätt gångart. Jag är nöjd med honom, och jag är nöjd med mig själv. Jag tävlade ju trots allt emot folk som tävlade på SM nivå och ställde upp i en LB klass.
Kan man inte vara bäst - Så kan man alltid vara snyggast! ;)
Det var allt för mig tror jag, jag kommer inte på så mycket mer som jag kan skriva om. Men jag antar att ni får lära känna mig i med och motgånger genom den här bloggen (förhoppningsvis). Jag kan även flika in om att det är jag som gör alla designer till bloggen och det är jag som försöker få till kodningen. Är det någonting som krånglar för er så får ni gärna säga till. Dock så ses designerna allra bäst i Google Chrome och ganska så bra i Firefox!
Kommentarer
Trackback
