Vart är världen påväg
Nu så pratar jag inte om världen utanför dator, utan jag pratar om just denna värld som både jag och väldigt många av mina vänner är indragna i. Bloggvärlden. Jag har så många vänner inom just denna värld, och jag har alltid viljat haft en blogg. Men allt för många gånger så har jag stängt ner bloggen på grund av alla dessa människor. Dom här "anonyma" som i princip varje blogg som innehåller en åsikt har fått över sig. Dom kränkande kommenterarna som personer lämnar efter sig, bara för att såra och förstöra någon annans känslor.
Man tappar faktiskt tron för internet och bloggarna när kommentarerna börjar komma. Självklart blir man överlycklig när någon lämnar roliga och glada kommentarer - Men hur många är det som tar sig tid till att lämna en glad och positiv kommentar, bara för att glädja någon annan? Det är långt ifrån lika många som blir upprörda av inlägg och kommentarar elaka saker, och fula ord.
Man tappar faktiskt tron för internet och bloggarna när kommentarerna börjar komma. Självklart blir man överlycklig när någon lämnar roliga och glada kommentarer - Men hur många är det som tar sig tid till att lämna en glad och positiv kommentar, bara för att glädja någon annan? Det är långt ifrån lika många som blir upprörda av inlägg och kommentarar elaka saker, och fula ord.
Jag menar - Hur många har egentligen suttit där framför inlägg och funderat "Vågar jag lägga upp den här bilden?" eller "Vågar jag skriva såhär?", bara för att vi är rädda för att få dessa elaka och kränkande kommentarer. Vi vill verkligen vara alla till lags, men det är när man lär sig att tänka "Det här är min åsikt, dom andra får tycka som dom vill" som man lär sig att stänga av de elaka kommentarerna. Jag har suttit på en bild som jag så gärna vill lägga upp, men då jag är ganska så känslig angående min vikt så har jag inte gjort det. För jag har vart rädd för att få kommentarerna "Fyfan vad fet du är" som jag sett många andra fått. Det är denna bild, som jag tog bara för att jag ville visa bloggläsarna hur härligt det var att rida på ett fält som jag kom till när jag var och utforskade i skogen med Billy. Gräset gick till hans manke, även om det inte syntes på bilden. Men han var överlycklig när han kom dit och ville bara springa. Det var ett minne för livet!
Jag var, och är, helt enkelt rädd för att få höra att jag har feta ben. Det är det som jag är rädd för, och alla människor har olika svagheter. Precis som att jag har det här problemet, så finns det andra personer som avskyr sin näsa, sina armar, sin mage osv. Och jag vill bara säga den uttjatade meningen till er, samma sak som jag försöker säga till mig själv varje morgon för att orka dagen, det spelar ingen roll om du är den fulaste människan i världen, det finns alltid någon som älskar dig, du är perfekt för någon.
Man behöver inte vara modellsmal, och våga inte titta i modetidningar och jämföra er med modellernas "perfekta" midjor - För vet ni vad, dom tar ett verktyg i photoshop och drar in midjan 3-4 cm. Bara för att ge dom perfekta former. tänk på det innan ni sitter där och trånar efter alla dessa kroppar, ni har muskler och modeller är oftast sönderbantade.
Man behöver inte vara modellsmal, och våga inte titta i modetidningar och jämföra er med modellernas "perfekta" midjor - För vet ni vad, dom tar ett verktyg i photoshop och drar in midjan 3-4 cm. Bara för att ge dom perfekta former. tänk på det innan ni sitter där och trånar efter alla dessa kroppar, ni har muskler och modeller är oftast sönderbantade.
men det sista jag verkligen måste säga till er är
VEM bryr sig i om du inte har egen häst, förutom du själv?
Kommentarer
Postat av: Isabelle
YEAH! That's right! Jag älskar era texter! (L)
Postat av: Maja
Fint skrivet Matilda!
Postat av: matilda
äälskar verkligen era texter, eran blogg är underbar ju :D
Postat av: molly bergh♥
utmärkt text, underbart !! :D
Trackback
