Sätt på, och läs..

Jag kollade igenom min gamla blogg för skoj skull och kollade även kommentarer jag fått. Fyfan vad arg och besviken jag är nu. Jag tål kritik, det gör jag, men att kalla min häst för elak, det gör man inte.

För att ta allt från början, när Hymra kom till mig så var hon mycket osäker i sig själv. Det märktes både i hagen och i vardagshanteringen. Om du skulle ha gått fram till henne i hagen, skulle hon förmodligen ha vänt sig om och kickat. Samma gjorde hon även mot hästarna, hon tålde ej fysisk kontakt, visste ej hur hon skulle hantera situationen. Om du skulle klappa henne, gå förbi henne var det även samma där, förmodligen skulle hon lagt bak öronen, tryckt in dig i väggen eller kickat/bitit. Gjorde hon det för att hon var elak? Verkligen inte.

Hymra har varit med om mycket, men henens liv tänker jag ej skriva om här, det är hennes och det är privat. Hur som helst så har det lett till att hon som sagt var hade otroligt dåligt självförtroende när hon kom hit. Och i situationer hon ej kunde hantera så aggerade hon utåt. Många ser dessa handlingar som aggresiva, och det var väl helt enkelt så det såg ut. Men hon gjorde aldrig något av ilska, för att skada och för att vara elak.

Ni kan nog inte förstå hur mycket jag fått stått ut med som hästägare under den perioden, varje dag så var det minst en som berättade hur elak och ouppfostrad Hymra var. Väldigt ofta fick jag även samtal då Hymra sparkat/bitit någon, och när barnen som bodde i byn blev träffade en efter en när de (utan lov) skulle klappa hästarna i hagen. Då blev jag rädd. Inte för Hymra, utan för vart vi skulle ta vägen. Jag fick i det här stadiet ta in henne själv då de andra i stallet blivit rädda för henne. Jag hade ingen på min sida, förutom älskade Hymra. Jag trodde inte jag skulle få ha kvar henne där, och kanske inte över huvudtaget. Föräldrarna är hästrädda, såg de en häst som bet någon skulle dem kalla den för elak.

Vad jag än gjorde var fel, när jag tog av henne skorna, då var det fel. När jag slutade helt med NH, då var även det fel. När jag slutade rida, slutade köra, när jag verkligen såg Hymra för den hon var, då var det fel. Vad vi än gjorde så var det fel, vi var helt enkelt dåliga. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte, säg vad ni vill för vi är starkare nu. Jag tar inte illa upp, jag behöver ingen bekräftelse för att förstå vem jag är. Men snälla, inte ett enda ont ord om Hymra. Hon är den vackraste jag har, den mest underbara individ jag känner. Hon förtjänar inte era elaka ord.

Tillbaka till det jag skrev innan. Kommentarerna var inte roliga att läsa, jag lägger upp den som blev anledningen till denna text, den som väckte minnerna:

"jag har varit med i stallet och sett hur hon beter sig, och det är väll inte världens snällaste häst precis... hmm"

Det kan mycket väl hända att hon läser detta, men jag bryr mig inte. För vet ni vad, nu är jag så arg att jag offentligt skriver att hon som skrev den kommentaren är en bitch. Jag vet mycket väl vem hon är, likaväl som hon vet vem jag är , men jag står upp för vad jag säger. Så lilla vännen, ring du mig, jag har en hel del att säga dig med.



/Madde