I förrgår när jag var till hästarna så kom Minna springandes till mig. Hon halvt stod på mig och skulle bli kliad över hela kroppen, och hon kliade tillbaka. Innan har jag knappt fått klappa henne i pannan, och ifall jag skulle försökt klappa på halsen så skulle hon vänt om och lyft rumpan - helt otroligt hur fort hon utvecklas. Eller vi har utvecklas antar jag. Jag satt i hagen jätte länge och vi kliade varandra, ibland så reste jag mig och så sprang vi runt i hela hagen. Jätte kul! Det kändes verkligen jättebra, jag kunde äntligen vara fokuserad och vara närvarande, något jag haft svårt med ett längre tag.

Jag körde sen vidare till vår sommarstuga där jag skulle hjälpa till och måla lite.. Jag tog ett paket knäckebröd och gick in till ungtjurarna istället! Där vi har stugan finns det nämnligen en enorm hage som går runt vår stuga där det står en stor flock med ungtjurar (ungdjur, kalvar och några äldre) av rasen Highland Cattle. Denna ras sägs vara blyg och farlig. Dvs dessa skall man inte gå in till... Jag har varit där flera gånger men dem har inte riktigt vågat komma fram ordentligt innan. Det handlar om dåliga erfarenheter av djuren, och en onärvarande Madde. Så jag satt ett tag på en stubbe och åt lite bröd och sen så kom dem faktiskt! När den stora (denna tjur är ENORM, mkt större än Hymris) kom fram så hängde resten av flocken på. Den stora åt direkt ur handen på mig till och med. Efter ca 1h tillsammans med dessa underbara vänner så fick jag mer än gärna klia några av dem i pannan - mysigt värre tyckte dem!

Idag kunde jag vara närvarande och vilken skillnad! Djuren har så mycket klokheter att dela med sig utav och jag är tacksam över att få dela de med dem.
Nu har jag tyvärr ingen bild från några av dessa tjurar, och bilderna på Minna har ni ju sett så lägger ut en bild på en highland cattle helt enkelt! :)



/Madde