Detta inlägg handlar nödigtvis ej om djur, utan om något jag tycker är viktigt för alla levande varelser på denna jord. Tyvärr så skall det ofta mycket till innan man verkligen förstår detta, trots att folk tjatar om detta dagligen, kanske man tror att man leger i en skyddsbubbla och allt händer alla andra och inte sig själv?

Det jag vill komma fram till är hur som helst att man skall ta vara på det man har och inte ta något för givet. Dessa ord är otroligt utslitna, men vet ni vad? De flesta av oss tänker bara "wathever", och det gör mig skitförbannad. Det här är faktiskt blodigt allvar, imorgon kanske din bästa vän ej lever, och det är då du kommer att ångra att du tagit henne/honom för givet och ej tagit vara på det du har. Och det händer inte bara andra, utan även oss, vi är dom, dom är vi.

Snälla ta inte din häst, katt, pappa eller nu vad det är för givet, varje sekund är att ta till vara på, varje sekund är guldvärd. Och om inte annat så är det brist på respekt tycker jag att ta en annan individ för givet, eller vad tycker ni? Det handlar också om att vara närvarande, om man ej är närvarande, värdesätter man då sin tid tillsammans med denna individ, om man ändå inte själsligt är där? Eller kanske rättare sagt, du kanske inte ser din häst utan gör sysslorna som måste göras och du ser ej hästen som en levande individ. Många kloka hästar, eller andra djur, säger dock ifrån vid detta stadie, och jah blir faktiskt glad när Hymra plötsligt stannar, går iväg, dunkar mig i ryggen, eller liknande för att förmedla "hallå där jag finns också här".

Jag har förlorat så otroligt många vänner, jag har lärt mig den hårda vägen, och det är inget jag är stolt över. Men jag är glad över att jag nu faktiskt förstår värdet i att inte ta någon eller något för givet, och ta till vara på det jag har. Det har hjälpt mig så mycket nu i livet, och jag märker själv att jag är mer närvarande, varför sova när man kan leva? Så snälla ta detta på allvar, för din skull och för dina närhörande. It makes sense!





/Madde