Ibland så flödar känslorna mer än andra gånger, och ibland så tröttnar till och med jag. Även om jag ofta går runt och är den där starka personen, så har jag helt enkelt tröttnat på att vara ett andrahandsval för alla. När man kan gå med en och samma person i en halv dag, och sedan så skiter den personen helt plötsligt i en bara för att gå och vara med en annan. Jag antar att många av er känner igen er i detta, för jag vet att det är extremt många tjejer som behandlas på samma sätt varje dag. Tjejer verkar nämligen vara experter på dubbelmoral och utfrysning, samt att snacka skit.

Or am I right? Jag tänker knappast gå runt och anpassa mig efter personen som jag går med för tillfället, jag har ett år kvar innan jag får gå på en helt ny skola med helt nya vänner. Varför ska jag då försöka förändra mig för någon annans skull NU när det enda jag vill är att få bli accepterad för den jag är. Men hur kul är det egentligen att ha vart allas andahandsval i hela sitt liv, för jag har ärligt talat aldrig haft den vännen som jag stod så nära så att h*n visste allt om mig. Sorgligt men sant, jag är livrädd för att släppa personer nära inpå mig. Vilket förvånar mig själv då jag med lätthet kan skriva ut personliga saker om mig själv såhär. Jag använder bloggen mer och mer som en dagbok, och struntar i vem som läser. Om någon jag känner läser det här - Då så får dom helt enkelt veta hur jag känner egentligen och hur jag mår på insidan.