Har fått en del frågor om fölhantering. Det pratas mycket om hur dem skall hanteras, när man skall börja vänja av dem osv. Tänkte skriva lite kort om min åsikt och mina erfarenheter här.

För det första hatar jag det ordet, fölhantering. Det är faktiskt en klok liten själ vi pratar om, inte ett ting som skall tjäna oss. "Sätt hårda gränser från början annars är det kört. Lägg hästen ned redan när den är ett par dagar gamla", blablabla. Struntprat, tror inte ett dugg på det. Föl är lika mycket häst som en fullvuxen häst, eller faktiskt, de är oftast mer häst då vi ej brytit ned dem än. Om ni lyssnar till hästen istället för att gå efter olika program och mallar man kan läsa om på internet och i böcker så kommer ni att uppleva en helt ny värld.

Minna, fölet som är hagkompis med Hymris föddes tyvärr ej i hagen utan hos hingsten ett par mil härifrån.. Och det dröjde ungefär en månad innan hon kom till oss. När hon kom så hade hon ej haft kontakt med människor, inte alls. Hur skall man börja? Återigen lyssna till hästen, vad vill hon/han?
Minna var mycket nyfiken, men gick självklart inte fram direkt då inte hon visste vad vi var för konstiga tvåbenta typer. Jag spenderar mycket tid tillsammans med hästarna i hagen, så när hon kände sig redo så gick hon helt enkelt fram till mig när jag satt ned på huk. Och den dag hon ville bli kliad i pannan och var redo för det, då gjorde jag det. Det syns så tydligt om man bara ser. Igår kom hon fram till mig och jag testade att lyfta benet, har aldrig tidigare försökt, men inga problem där inte! Vad ligger bakom det, träning? Verkligen inte. Vi har byggt upp ett förtroende för varandra, det är det som behövs. Hon kan kontrollera sina kroppsdelar och vet mycket väl hur man lyfter ett ben, det är ju inte det som det handlar om.

Det jag vill komma fram till är att dessa varelser är mycket kloka och välmedvetna om sina val och viljor. Dem skall ej brytas ned, lika lite som vi skall brytas ned. Det handlar om att respektera dem, som vilken annan individ som helst. Grimvänjning osv, lär känna hästen istället, det är så grymt mycket mera värt. Det gäller, även din hund, din vän, allt som lever.



/Madde