En hel vecka har gått sedan min sista uppdatering, under denna tid så har jag pratat väldigt mycket med en utav mina finaste vänner, Lovisa. En underbar person som har hjälpt mig att förstå mig själv på ett bättre plan och få mig att förstå hur jag ska lösa mina egna problem. Äntligen så har jag börjat må bättre, och jag tror nog det är första gången på väldigt länge som jag börjat kämpa. 

Jag har arbetat med B ifrån marken ca 2 gånger under denna vecka som vart, detta växlat med ridning och långa skritturer samt ett dressyrpass. Jag vet inte om ni saknat min uppdatering eller inte, jag tackar Madde för att hon förstår att jag inte klarar av att uppdatera när jag mår som jag mår. Madde är underbar på det sättet, ifrågasätter aldrig och klagar inte heller. Men jag hoppas att ni förstår att min psykiska hälsa går före bloggen och datorn, så enkelt är det. 

Från och med idag så kommer jag hur som helst att försöka uppdatera någolunda bra, men om jag helt plötsligt försvinner så vet ni nog varför. Det händer mycket i mitt liv just nu och jag har en enorm press på mig från många olika håll. Men jag ska hur som helst försöka blogga nu ett tag, och om kanske tio minuter så far jag bort till B så får vi se vad jag gör idag. Kameran får självklart hänga på, känner att jag vill fotografera så mycket jag bara kan just nu. Man vet ju aldrig hur mycket tid det finns kvar.