Har äntligen varit hos min älskade vän nu! Hon stod i deras lilla gräsvänjar-hage vid grinden tillsammans med de andra hästarna och väntade. Jag och Madde, "stallägaren", flyttade över dem till lösdriftshagen och pratade lite häst. Hon hade skaffat cavalloboots till sin häst som nu sprang runt som en (glad) galning i hagen! Himla kul att det fungerar. Jag gick sedan till rundcorallen med Hymris för att påbörja behandlingen. Herrejävlar hur hovarna ser ut, och vart tog strålarna vägen?! Aja hoppas jag får ordning på det nu, skall införskaffa stråltryckarsulorna så får hon ha bootsen på i hagen ett tag.

Hymra var oerhört sammarbetsvillig idag. När jag tex släppte henne lös för att hon skulle gå ut genom grinden så att jag kunde stänga innan de andra hästarna följde med, så gick hon inte till gräset som hon brukar, utan vände sig om och stod lugnt och stilla och väntade på mig! Hon stod även stilla sedan när jag skulle borsta henne (löst), inget gräsätande då heller. Kanske är det inte helt tokigt med en dryg Madde ibland ändå? Eller jo, när det kommer till fötterna är hon hopplös ;) Jäkla Madde! (Kan tilläga med att jag syftar på mig, inte stallägaren nu!). NT-dry var iallafall jätte-enkelt att ha på, men får dock köpa en ny hovkrats med borst imorgon så blir det ännu lättare. Hovkratsar har en tendens att alltid försvinna?

/Madde

När ryttarnas kommentarer efter varje träning och tävling låter "jag är missnöjd, hästen lyssnade inte på mig alls", svårdom efter svårdom hörs under träning / tävling så börjar åtminstånde jag att fundera på , varför gör ni det här? Om ridningen tagit över hästen och prioriteras som det viktigaste, om allt som betyder är att du, skall bli bättre, att du skall lyckas och att du skall vinna, så borde kanske du ta dig en liten tankeställare. Är det inte hästen som är "huvudnumret", som är det viktigaste? Skall det inte vara roligt att vara tillsammans med hästen? Vad spelar det egentligen för roll om du kommer sist eller först, är inte en runda där hästen och människan har roligt tillsammans - men kommer sist att föredra framför en runda där människan , ryttaren , får dra hästen runt banan. "Rida" hästen, och jobba den för en blå-gul rosett? Att hästen inte skulle ha gjort det om den inte hade tyckt att det var roligt tror jag inte ett dugg på. Är inte det föresten vetenskapligt bevisat nu? Vi utnyttjar hästens språk och flockbeteende istället för att lära oss det och kommunicera med honom/henne.

/Madde

Forskningskollen: Är den lugna hästen deprimerad?

Ett intressant område inom hästforskningen, som får mycket fokus och där det förhoppningsvis kommer många studier framöver, är hästens välfärd. Exempelvis är ett intressant tillstånd att studera det lidande som kallas inlärd hjälplöshet.

Vi, jag och Hymra, lämnade inte hagen idag heller. Istället så gav jag först avmaskningen, för att sen stå och mysa med henne i timmar! Hon har börjat bli övertuff, mer än vanligt, mot de andra hästarna när jag är nära. Hon i princip attackerar dem, på längre avstånd än annars så att säga. Jag skall försöka ta reda på varför och se hur jag kan hjälpa henne med det. Visst är det gulligt att hon vill vara med mig men samtidigt så finns det något mer bakom det när det går så här "långt". Hur som helst så gosade vi massor, jag kollade även igenom nacken mm. genom "kiropraktorstyle", verkade fint! Jag skall försöka hinna att gå igenom hela henne  på mitt sätt och behandla då jag vet att det finns mycket trauman och liknande.

Det måste vara något speciellt med det här avmaskningsmedlet förresten. Jag har aldrig varit med om att alla hästarna tigger så mycket. Hymra är ju jätteglad då hon får äta, de andra blir mindre glada eftersom dem blir utan trots att jag försöker smyga med det. Dem fick några morotsbitar idag iallafall som tröst.

/Madde